_DSC9766

Få Mera Fakta Nu

Tankar från frilansjournalist Tomas Carlsson.
Tankarna kan beröra alla fyra verksamhetsgrenarna Journalistik, Utbildning, Foto eller Formgivning.
Teknik är min tydligaste inriktning, men jag fokuserar även på musik, människor, mat, konsument, samhälle, myndighet, osv.
Via kategorierna, sök eller etiketterna hittar du de inlägg som intresserar just dig.

Sponsor

Se mina foton

ArtPix

Kategorier

För mycket plus nu

Google meddelade förra veckan att man inte längre kan använda plus-tecknet vid Googlesökning för att tvinga med t ex stoppord i sökningen. Istället ska man använda citat-tecken.

Nu meddelas från samma leverantör att plustecknet ska användas för att hitta Google+-sidor, dvs sidor i deras Facebook-konkurrent Google Plus. (Det funkar ännu bara för några få, men införs säkert successivt i större och större användarskaror efterhand).

Det är för tidigt med denna förnyelse så kort efter att plustecken helt slopats vid Googlesökning. Jag stöter på massor av människor som använder plustecknet vid sökning (helt i onödan) eftersom de lärt sig en gång på altavista-tiden att det ska man göra. När Googlesökning lanserades behövdes inte längre pluset för att inkludera ett ord i sökningen, bara för att tvinga med stopp-ord, dvs prepositioner.

Jag är övertygad om att de allra flesta av dessa har missat att plus-tecknet vid Googlesökning nu ska få en helt ny betydelse. Det är klumpigt att tro att man så snabbt kan ändra på djupt rotade vanor. Istället kommer det att bli förvirrande för många.

Men en sak kan man i alla fall konstatera – har du hittills använd plus-tecken för att lägga till ord som måste finnas på sidan du letar efter, kan du sluta nu (det har aldrig behövts).

Tjänsten heter Direct Connect och på hjälpsidan kan du läsa mer.

Som sagt, det är mycket plus nu, och det är inte konstigt om många känner sig förvirrade.

Metoden som gör journalisthacking meningslöst

När en stor lösenordsdatabas kommer på vift, är det oro i journalistleden. Journalister är som vanligt folk och är lika svåra att fås vara disciplinerade med sin lösenordshantering.

Flera stora rubriker följs nu av blogginlägg som antyder att systemet med källskydd är i gungning, t ex Marcin de Kaminisk. MEN – så allvarligt behöver det inte vara.

Jag har utbildat något tusental journalister i smartare hantering av datorer och internet. Alla har fått samma råd av mig, nämligen att handha alla källskyddskänsliga uppgifter analogt – inte digitalt.

Det är för mig en självklar konsekvens av följande fakta:

  • Journalister är journalister, inte krypteringsexperter eller på annat sätt tekniska nördar som håller koll på allt nytt och alla nya hål som uppstår i säkerhetssystem.
  • Journalister använder oftast system som tillhör någon annan. System de inte kan kontrollera. System i vilka det finns vaktmästare som på olika sätt kan bereda sig tillgång till information.
  • Journalister riskerar upp till två års fängelse om de slarvar med källskyddet, denna viktiga institution i meddelarfriheten.
  • Journalister är tacksamma mål för hackers och andra nyfikna (man behöver inte vara särskilt tekniskt kunnig för att avlyssna eller manipulera någons e-post).
  • 95 procent av alla journalister handhar inte känsliga källor i sitt dagliga arbete.
  • Av de återstående fem procenten är journalister som i snitt till 95 procent av sin tid inte handhar känsliga källor.

Det är således en försvinnande liten del av det journalistiska arbetet som ställer stora krav på datorsäkerheten. Att då sätta sig in i, hålla sig ajour, och konfigurera krångliga kommunikationssystem, är tidsslöseri. Dessutom ska dessa system läras ut till 100 procent av läsekretsen, göras väl tillgänglig på hemsidor, osv. Totalt onödigt.

Gör så här:

  • Skriv på papper och skydda det med det som i säkerhetssammanhang kallas skalskydd. Lås in det, göm det på ett oväntat ställe, skydda det med din kropp i plånboken, mm.
  • Förstör alla dokument efter avslutat jobb.
  • Se till att alla som kan tänkas kontakta dig i känsliga ärenden inte gör det via mejl eller telefon.
  • Under ett pågående projekt köper du en billig mobil (200 kr) och ett anonymt kontantkort och ger till din hemliga källa. Betala kontant. Det är enda kommunikationsvägen på distans mellan dig och din källa.
  • Köp själv samma utrustning. Kassera all utrustning efter avslutat projekt. Det kostade ju trots allt bara 400 kronor.
  • Ha inte några andra telefoner med er samtidigt med de ”säkra” telefonerna.
  • Bestäm möten på avsides platser, gärna typ mitt ute på Gärdet i Stockholm eller om det behövs, platser som också saknar insyn, exempelvis en skog.

Det låter som något hämtat ur en spionroman, eller kalkerat från den utmärkta amerikanska teveserien The Wire om knarkhandel, men är det säkraste du kan göra.

Om du likt Fredrik Laurin emellanåt rapporterar om saker som kan tänkas intressera CIA eller liknande organisationer kan det krävas ytterligare åtgärder. Underrättelsetjänster har de mest fantasifulla och osannolika sätt att hålla koll, så då får du som journalist verkligen sätta dig i spionernas säkerhetsskola. Men ni är få som jobbar med den typen av information, så ni vet redan om det mesta av detta.

© Tomas Carlsson 2011-10-28

 Uppdatering 2012-09-19. Nu har Sveriges Radio och Medieormen också tagit upp frågan i artikeln IT-säkerhet bör ingå i alla journalisters utbildning. Min kommentar till det är att grundläggande IT-säkerhet bör alla som använder en dator kunna, inte bara journalister. Specialkompetens behöver bland annat det lilla antal journalister som måste använda datorn för källskyddat material och som kan tänkas ha avancerade hackers efter sig.

Facebook återupplivar nygammal netiquette

Det händer grejer på Facebook nu när deras gruppfunktion börjar likna e-postlistorna som sköt upp som gräs i en gräsmatta med början 1994. Lustigt nog uppstår det nu i Facebookgrupperna samma fenomen som då – flamewar.

Folk, förmodligen ovana vid digital kommunikation i stora grupper, blir åsiktspoliser, startar metadiskussioner, dvs diskussioner om diskussionen, vill hoppa av för att andra inte är artiga nog, missförstår andemeningen, osv.

Därför är det dags att återuppliva den gamla nätetiketten, netiquette, från 1990-talet. Exempel finns överallt, men titta på Usenet, Wikipedia eller RFC 1855.

Epostlista Facebook
Var konservativ med vad du skickar
och liberal med vad du tar emot.
Tänk efter en gång extra innan du skickar
och tolka det du ser så välvilligt som möjligt.
När du skickat går det inte att ångra.
Alla på listan får ditt inlägg.
Även om du tar bort inlägget direkt så har det
gått som e-post till de som prenumererar.
Skrik inte Undvik att skriva orden med stora bokstäver.
Sätt smileys när du skojar. Abstraktion
funkar inte alltid i text utan ansiktesuttryck.
Utgå ifrån att ingen förstår skoj, sarkasmer, osv.
Var tydlig och sätt emoticons.
Skicka till den det berör om det inte är
intressant för hela listan.
Gör ett privat meddelande till en person om du bara
talar till den personen.
Citera den delen av ett inlägg
som du kommenterar.
Ange vilken person du svarar till. Tänk på att andra
kan hinna före med ett inlägg och då blir det konstigt.
Skicka ALDRIG vidare kedjebrev. Skickar du kedjebrev framstår du som en tönt.
Skriv en tydlig och unik ämnesrad.
Undvik generella rubriker och aldrig samma två gånger.
Börja med en mening som är tydlig och unik. Alla som
läser via smartphone ska kunna sortera bort ointressanta saker.
Beskriv länken du vidarebefodrar. Lägger du upp foto eller länk, så skriv en kort unik beskrivning.
Håll inte med eller dissa. Var konkret om du håller med eller dissar. Alla vill höra
bra argument men hatar ”suck” eller ”så bra”.
VAD var bra? Annars tryck ”Gilla” istället.
Vänta med att skicka om du känner starka känslor. Avvakta till imorgon med kommentaren om du känner starka känslor.
Strunta i inlägg som inte intresserar dig. Följ de intressanta diskussionerna och nonchalera de tråkiga.
Delta inte om du inte har något att tillföra.
Håll dig till ämnet. Starta ett nytt inlägg om du vill växla ämne.
Ha tålamod och tolerans. Klaga inte på felstavningar, fel ton eller annat som stör dig.
Det är ditt problem och intresserar inte gruppen.
Håll dig till fakta om du känner dig angripen. Att nappa på en provokation slår bara tillbaka mot dig själv.
Skriv inget du inte skulle skriva på ett vykort. Din profil och dina inlägg är den officiella bilden av dig.
Stäng datorn om du har druckit. Lås in tangentbordet innan du festar.
N/A ”Vänner” på Facebook är egentligen ”nätbekanta”.

© Tomas Carlsson 2011-10-26

What’s NeXT, Jobs?

Steve Jobs death 5th October 2011 raises a hail choir around the world. His too early death was not unexpected due to his known illness, but it was ironically only a day after the imploding ballon of Apple’s presentation of the non-iPhone 5. The world was disappointed and the Apple shares lost some value. Is this what to expect from now, or what’s next, read on:

Jobs leaves this world, but he also leaves Apple in a more definite way than he did in 1985. Remember?

Steve Jobs left and Apple fell more and more and more, to a point where one could say that a Mac computers was insignificant in the market segments – around 1 (one) per cent.

What happened was that Jobs had this idea of developing something more useful for the educational world. He started NeXT Computers where his ideas was transformed into the NeXTstep operating system. The company structure and traditions at Apple hade made him leave. His ideas was according to himself not receiving proper attention, and he just …left… running a race of his own.

However, Apple carouselled on a downward spiral, Microsoft took over just about everything, and Apple had do to something. They purchased Jobs new creation NeXT in 1996. What could they do?  Jobs had started porting the OS to intel-based computers running up as a possible competitor to Microsoft, which would have driven Apples significance to zero. Windows 95 was just released competing Apple. A year later jobs was CEO of Apple.

The follow up of NeXTstep was OpenStep, humanfriendly ideas on which Apple built it’s Mac OS X. It was one of the salvation cures to Apple, after the more and more shredding and broken System 9. Rest is history and you can read it in just about every paper in the world today the 6th of october.

But now, what’s next – Jobs didn’t reveal much to the world in prior to his evangelistic presentations of new or revised products at Apples events. I wouldn’t be surprised if there is a heritage of ideas somewhere – at Apple or elsewhere.

Those who believe in transmigration can be sure of a new order in heaven from today. The rest of us may look at the technology future in a much more uncertain way. For some this is an opportunity, for others it will be a world with less confidence in new groundbreaking Apple ideas transformed into peoples everyday used technology products.

© Tomas Carlsson 2011-10-06

Other Swedish resources on the death of Steve Jobs: Nyteknik, Computer Sweden, DNMacworld, Dagens Industri

Så kan trollallergikerna bli friska

Tre små snälla troll

Foto: Tomas Carlsson

Troll-allergi drabbas allt fler av. Trollallergikerna tycker att världen skulle kunna bli bättre, bara inte trollen fanns, eller om de åtminstone knep käft.

Roland Poirier Martinsson skriver i sin kolumn i Svenska Dagbladet om Trollen som spricker i dagsljuset. Det är intressant och på många sätt insiktsfullt. Särskilt insikten om att den ton man använder i en dagstidning också avspeglar sig bland kommentarerna. Lika barn leka bäst, liksom. Och vad säger det om de tidningar som anser att de har problem med kommentarer som de tycker innehåller det som kommit att kallas ”näthatet”. Om de har mycket troll – så kanske de är för trollen vad Jesus var för sina lärjungar?

Roland har helt rätt i att alla dagstidningar regelbundet får kontakt med vad man skulle kunna kalla tokstollar. Samhället består av så många typer av människor, även tokstollar. Men traditionellt har det varit relativt låg frekvens på dessa kontakter eftersom det är lite krångligt att kontakta en tidning analogt. Nu syns de lite oftare i och med möjligheten att kommentera – men jag får säga att med alla mina kontakter med journalister – och det är tusentals – märker jag att de allra flesta, de som har en seriös och sansad ton i sin tidning inte heller har jätteproblem med tokstolleinlägg.

Samma sak kan jag säga om de medier jag läser – och det är inte trollmagnetmedier – det är väldigt få kommentarer som jag anser hamnar på trollnivå.

Nu har det bland sociala-medier-människor blossat upp tillfälliga epidemier av trollallergi. Antingen klarar de inte av att behandla trollen som mygg en vanlig sommarkväll, eller så tål de helt enkelt inte kommentarer som är obekväma för dem själva.

En sak kan vi vara helt säkra på. Det går inte att eliminera trollen. Precis som myggen och andra obehagliga kryp behövs i ett ekosystem, behövs även trollen. De må vara ettriga och stingsliga, men de finns av en orsak – vi är inte produkter av en kvalitetskontrollerad maskin – vi är olika. Och det ska vi vara tacksamma för.

Det är lätt att sticka ut hakan i en blogg, eller i en kolumn i en kvällstidning, men den som sticker ut hakan får räkna med att också någon daskar till den. Och dasken kan vara allt annat än trevlig – riktigt obehaglig. Men sådan är nu världen. Alla uttrycker sig inte lika välfunnet, men alla, oavsett språklig och social förmåga, bör få rätt att uttrycka sig inom lagens råmärken.

Jag anser att kommentarer ska modereras från sådant som är direkt olagligt, däribland personförtal, förföljelse, osv. Har man så enormt många tokstollar som håller på med sådan – ja då blir det praktiskt omöjligt att ha kommentarsfunktion. De får helt enkelt avstå denna möjlighet.

Lösningen är som sagt inte att jaga ut trollen i dagsljuset, dvs kräva att alla som kommenterar är identifierbara. De poppar bara upp någon annanstans – och kanske på ett värre och mera oönskat sätt. Lösningen är tolerans, tålamod och mod. Var och en skäms för sig. Låt tokstollarna få synas – människor är smarta nog att genomskåda kvalitén i olika kommentatörer.

Tidningarna insändarsidor är populära. Kommentarerna är nutidens insändarsidor. På insändarsidorna kan Ulf Persson mycket väl egentligen vara Eva Johansson. Det har liksom ingen betydelse. En bra insändarsida har alltid varit den som är generös med att släppa igenom insändare. En bra tidning på nätet är en sådan som är generös med att släppa igenom kommentarer.

Känner du att du fått en släng av trollallergi – träna dig i tolerans, tålamod och generositet – det ger dig mod att vara bland myggen/trollen.

©Tomas Carlsson 2011-09-27

Why you can’t protect your documents from Google

Most people probably creates documents to share information with others. Some people avoid using cloud services as Google Docs to share their documents. Those who at no point want’s documents to land in some cloud service must consider to avoid electronic distribution at all.

It comes very handy to recieve a pdf, doc or xls-file in mail and choose preview to have a quick look. Then it is very easy, if you are using Google Docs and Gmail, to put the document in your cloud container. But this is of course not something the sender will know about. Instead the sender, who perhaps shares confidential information with you, and for that reason avoids cloud services, will end up with a storing location of their dislike.

Are you militant about not having your creation in a cloud storing space – then do not send it to persons you don’t know for sure will avoid f ex Google Docs.

© Tomas Carlsson

 

Word Feud fuskarnas paradis

Den omtalade Alfapet-appen Word Feud känns helt meningslös.
Jag kan aldrig veta om den jag spelar mot fuskar.

www.scropple.com till exempel kan en spelare lägga in sina brickor lagda ord för att sedan få upp mest poänggivande kombinationen i nästa drag. Om båda spelarna använder detta verktyg är Word Feud plötsligt bara ett turspel jämförbart med att dra i en enarmad bandit. Med den skillnaden att man aldrig kan vinna något.

Samma sak gäller för övrigt poker på nätet. Det finns webbplatser som hela tiden ger det mest matematiskt gynnsamma valet för ett visst pokerbord. Spelet blir såklart urtråkigt, men där går det i alla fall att vinna pengar från ”loosers”.

Jag har aldrig provat poker på nätet, men har spelat lite Word Feud. Först enligt metoden att själv klura ut bra drag med mina bokstavsbrickor. En del matcher blev jämna, men i andra mötte jag spelare som fick 30-40 poäng i varje drag och snabbt hade en överlägsen ledning.

Sen testspelade jag genom att fuska och använda onlineordlistor och verktyg som ovan. Snabbt fick jag också massor av poäng per drag och vann överlägset matcher mot motståndare på den mera normala nivån och höll jämna steg med dem som hela tiden fick höga poäng för sina drag. Några spelare fattade nog galoppen och gav upp efter bara tre drag.

Hela idén med spelet försvinner förstås när man fuskar, men det gör den också om jag inte fuskar, eftersom jag inte vet om min motspelare fuskar, fuskar försiktigt, eller bara är en jäkligt bra ordvändare.

Det får bli Alfapet på riktigt istället. Öga mot öga, bricka mot bricka.

©Tomas Carlsson

Jämför webben med luften

Jag har tidigare skrivit inlägget Så olagliga är länkar.Här i etern finns det både kodade och okodade signaler
Igår hade jag ett intressant samtal med jurist inom upphovsrättsområdet. Det gav nya tankar.

Först kan konstateras att hovrätten bestämt att direktsända hockeymatcher inte har verkshöjd. Det skriver DN i artikeln Canal plus-dom överklagas inte. Däremot ska tydligen reprissekvenserna ha visst skydd. Högsta domstolen tar inte upp fallet, vilket är synd. Det behövs tydligare riktlinjer på området.

Det är inte förbjudet att fånga upp signaler i luften och ta del av dem. Vad jag känner till är det inte heller förbjudet att sprida information om att en viss typ av signal finns på ett visst frekvensband, så att andra kan skanna in det och ta del av detta, t ex en direktsänd hockeymatch. Däremot torde det vara förbjudet att tillverka utrustning för att kringå tekniska skydd, till exempel att avkoda en krypterad signal.

Både satellitföretagen och marksänd teve har kodade kanaler som man inte får lov att ta del av hur som helst om man inte betalar. Det är bra att dessa är skyddade och ger ett bättre rättsläge vid missbruk. Det råder ingen tvekan om att det är tillåtet, både att titta och berättar om, sådana utsändningar om de vore okodade.

Internet och webben beskrivs ofta som ett moln. Det är en ett medie inte olikt luften. Alla har tillgång till det och vad anbelangar webben så kan man titta på allt som har en webbadress.

Det borde därför vara tillåtet att både ta del av och informera om utsändningar på webben som ligger på helt öppna webbadresser. Webben har enligt traditionen alltid varit ett fritt medium att använda sig av för utsändningar eller informationskonsumtion och det är olyckligt att olika domar gör inskränkningar i denna frihet.

Lagmässigt är det därför rimligt att man tittar på de lagar som reglerar vad man får och inte får när det gäller utsändningar i etern, och överför ”tänket” från dem till vad man kan kalla webbutsändningar. Det hela rör ju sig bara om ett nytt medium, snarlikt luft till sin konstruktion vad gäller åtkomlighet.

Särskilt viktigt är detta eftersom det inte av en webbadress framgår om den på något sätt är olaglig att berätta om (en webblänkning är en nedtecknad information om en webbsida).

Det är också starkt otillfredsställande att det, som idag, i princip ska räcka med att man berättar att det är förbjudet att länka till en viss webbadress för att det ska bli olagligt att göra just en sådan länkning. Webben är och kommer alltid att vara en teknik som bygger på fria länkar. Det finns miljoner länkningar som ligger där helt bortglömda. Med ett enda ord kan dessa länkar göras olagliga om exempelvis DN ”säger” att man inte får länka till dem.

De som inte tekniskt vill skydda sin webbsida får istället helt enkelt avstå från att använda just internet som medium för utsändningar sånt de vill ha betalt för.

Upphovsrätt är viktigt. Därför är det också viktigt att upphovsmän tillskrivs visst ansvar i samband med att de presenterar sitt verk. De ska vara tillåtet att ta del av det, men förbjudet att kopiera det eller sända det från andra platser.

Men drömmen är förstås för oss upphovsmän att vårt ord är lag, och sedan kan vi sända på av bara sjutton. Text, film, bild, ljud kan vi pumpa ut och därefter få betalt av alla som länkar eller på annat sätt olagligt tillgängliggör det vi placerat ut helt öppet i mediet. Men just den tanken är för mig obekväm.

©Tomas Carlsson

Hur mycket moln blev det för pengarna?

Hur mycket kostar ett moln? ©Tomas Carlsson

Spännande med ett svensk utvecklingsföretag som i kontakter med Apple gör en uppgörelse och överlåter sitt varumärke och domäner. Värdet för upplåtelsen är hemligt, men jag skulle tro att det var en bra affär för Xcerion i Linköping. Dessutom får de enorm uppmärksamhet i hela världen när deras namn nämns i stora internationella tidskrifter. Mer i Ny Teknik och min artikel ”Apple köpte moln av svensk”.

©Tomas Carlsson

Ny lag om kakor verkningslös

Sajter som kräver att få sätta små databitar, sk cookies/kakor, i din dator ska nu tvingas ge besökaren valmöjlighet. Vill man inte ha kakan ska man kunna tacka nej, helt enkelt. Men saken är den att många kakor är väldigt goda. Ibland är de så goda att de är nödvändiga.

Ingen lag i världen kan tvinga en sajtägare att erhålla sin tjänst. Alltså kan sajtägaren bara säga tack och adjö till den som väljer bort deras kakor. T ex genom meddelandet: ”tjänsterna på den här sajten kräver att du tar emot kakor i din dator”. Och då kommer de flesta att välja att de vill ha kakan om tjänsten är tillräckligt attraktiv.

Många datoranvändare vet inte ens vad kakor är och hur de kan missbrukas. Det är ytterligare en anledning till att lagen inte är särskilt användbar.

Lagen gäller bara i Sverige och ett mycket begränsat antal sajter som berörs av lagen. Därför kommer användarna att känna sig blasé över valmöjligheten och kanske aningen störda också, jämfört med merparten av deras surfande på internationella sajter som t ex youtube.com.

Därför behövs ett globalt samarbete för att i lagstiftningar över hela världen få in en kaklag som istället begränsar möjligheten att använda kakor i onda syften. Med sådana lagar blir det sedan mycket lätt att spåra skummisar som på ett olagligt sätt använder sig av kakorna i min dator. IAB jobbar med ett globalt samarbete, men det är trögt och det finns ingen riktigt bra struktur för att få bra global täckning för de standarder som tas fram.

© Tomas Carlsson