_DSC9766

Få Mera Fakta Nu

Tankar från frilansjournalist Tomas Carlsson.
Tankarna kan beröra alla fyra verksamhetsgrenarna Journalistik, Utbildning, Foto eller Formgivning.
Teknik är min tydligaste inriktning, men jag fokuserar även på musik, människor, mat, konsument, samhälle, myndighet, osv.
Via kategorierna, sök eller etiketterna hittar du de inlägg som intresserar just dig.

Sponsor

Se mina foton

ArtPix

Kategorier

Tanka med kort ger ekonomiskt handikapp

Se upp när du tankar med kort direkt i tankautomaten. Det kan hända att bensinföretaget reserverar ett långt mycket större belopp på ditt konto än vad du tankat för. När du sedan kommer till nästa affär kanske du inte längre kan handla. Det hände mig när jag tankade på ST1, en obemannad station. De reserverade 1500 kronor på mitt konto trots att jag bara tankade för 215 kronor. Jag hade lånat en hyrbil som jag skulle fylla upp innan jag lämnade tillbaka den på verkstaden där jag skulle hämta min lagade egna bil. Döm om min förvåning när jag kom till verkstan och såg att mitt disponibla belopp var i stort sett halverat. Hade jag haft otur hade jag inte kunnat hämta ut min bild.

Jag ringde till banken som bekräftade att ”jovisst, så gör bensinföretagen numera. De har blivit av med pengar så många gånger så de ser till att reservera upp ett rejält belopp. Men det brukar släppa inom någon timme.”

Om man tankar med ett kreditkort som man betalar in till i efterhand, kanske en månad senare, så kommer en sådan här reservering/bokning aldrig att märkas, eftersom det då bara är krediten som begränsas (men det märks såklart om man ligger nära sin kreditgräns). Men de flesta tankar nog med sitt bankkort och då kan det bli problem.

Tekniskt sett borde det gå att lösa så att mackens kortapparat ser hur mycket det finns på kontot och bara tillåter tankning upp till det beloppet. Det är ju trots allt 2018 då den digitala kommunikationen har nått nya höjder, så det borde vara en smal sak. Ur integritetssynpunkt kan det inte vara något problem, då det bara är två maskiner som pratar med varandra och informationen aldrig behöver komma utanför det.

Jag tycker inte det är okay att macken ”lånar” av mitt disponibla belopp långt efter att jag kört ifrån tappstället.

© 2018-01-10 Tomas Carlsson

Bättre nyttiga baskelusker

Jag var nyligen i Aarhus i Danmark och titta på ett nytt reningsverk för avloppsvatten där processerna byggts så att verket istället kan kallas för produktionsanläggning för el, värme och fosfor. Där fick jag se hur man med en enkel fysisk metod, i en cyklon, kunde skilja olika bakterietyper åt att stoppa in på olika ställen i processen.

Nu fick jag nys på ett forskningsprojekt i Aalborg, inte så långt från Aarhus, där syftet är att genom snabba DNA-analyser identifiera olika arter av bakterier i reningsprocesserna och se vilken nytta de gör. På sikt ska man kunna styra så att i huvudsak de mest effektiva bakterierna för reningen är i omlopp.

I min artikel DNA-analyser ska styra reningsverkets biologi i tidningen Cirkulation kan du läsa mera om hur det är tänkt att gå till.

© Tomas Carlsson 2017-02-27

Mina gamla artiklar i Ny Teknik

Jag har skrivit närmare 1000 artiklar i Ny Teknik. Google hittar över 500 av dem på webben.

Klicka här för hela listan.

 

Stieg Larssons efterträdare gjorde allt rätt

lagercrantzmillenium13060736_O_1Läser om den nya boken i Stieg Larssons Millenieserie, ”Det som inte dödar oss”, skriven av David Lagercrantz. Berättelsen om hur den kom till är intressanta ur IT-säkerhetssynpunkt.

  • Boken skrevs på en dator utan anslutning till internet.
  • Faktakoll och intervjuer fick inte göras via e-post. Bara över telefon.

Syftet med den stränga säkerheten är såklart att inget av boken ska komma ut innan den finns i handeln. Därmed behåller författaren och förlaget hela kontrollen över den kommande produkten. Intresset för den nya boken är globalt, så det finns gott om resursstarka medier som säkert hade kunnat leka Salander och avläsa produktionsprocessen.

Jag skriver emellanåt om säkerhet i olika medier, och också här på Merafakta.nu, t ex Metod som gör journalisthacking meningslöst. Det kan gälla även författare.

Att skriva utan internetkoppling är ett val som många skulle tycka vara konstigt och istället hänvisa till kryptering och hemliga nätverkstunnlar, VPN. Men faktum är, som jag har påpekat tidigare, att svagheten i alla kryptering är dels att texten finns i klartext på någon dator, någon gång. Är en sådan dator komprometterad är krypteringen meningslös. Och dels att de som ska hantera krypteringen måste veta exakt vad de gör, samt följa med i teknikutvecklingen på området, för att säkerställa att det är säkert över tid. Det räcker inte att det är säkert den dagen man startar med kryptering och VPN.

Därför är valet klokt att använda en dator helt utan internetuppkoppling. Den är då galvaniskt totalt oåtkomlig för utomstående.

MEN, det vill också till att datorn i sig fysiskt skyddas av ett säkert skalskydd. Polis och militär löser detta genom att ha löstagbara hårddiskar de låser in i kassaskåp när datorn inte används. Hur Lagercrantz har löst detta framgår inte av reportagen.

En dator som lämnas utan uppsikt kan komprometteras på olika sätt. En möjlighet är att tanka ur innehåll med hjälp av ett flashminne på en USB-sticka. En annan möjlighet är att sätta diskreta keyloggers på kablar mellan dator och skärm eller tangentbord. En sådan manick sänder allt som skrivs eller visas på datorn via radio till en närbelägen mottagare, t ex i en bil utanför.

Att inte använda e-post är en logisk följd. Faktakoll med experter via e-post innebär ju att också låta delar av bokens innehåll färdas över internet och därmed bli avlyssningsbart. Vid en normal faktakoll tar man textstycken och skickar till en expert för granskning. I det här fallet hade alltså text behövt flyttas från en dator utan internetuppkoppling till en som har det.

För riktigt hög säkerhet vore såklart telefonanvändning inte heller möjligt. Den kan avlyssnas och spåras. I det här fallet kan man då resonera att med en dedikerad telefon just för dessa samtal, är risken mindre. I vart fall finns det en gräns för hur mycket opraktiskt handhavande man orkar med. Det är ju i detta fallet bara en fråga om pengar och inte om liv.

© Tomas Carlsson 2015-09-10

PS. Hur Lagercrantz löste problematiken med säkerhetskopiering har inte framkommit, men det är såklart en sak som en författare måste vara verkligt noga med.

MEG 2015 nekar frilansjournalist

MEG vill kontrollera i vilka medier det skrivs om dem och vad som skrivs i artiklarna.

 

Ledningen för MEG 2015, Mediedagarna i Göteborg, vill kontrollera vilka medier som bevakar konferensen/mässan, och vad dessa skriver i sina artiklar.

En frilanskollega har ansökt om ackreditering, med intyg från sin uppdragsgivare, men blivit nekad ackreditering. Detta efter att till och med svarat på detaljerade frågor om vad som ska skrivas/bevakas och “hur stor” uppdragsgivaren är. Det känns ohygieniskt att ens ställa dessa frågor.

Samtidigt skriver MEG i sin reklam att det är en mötesplats för “aktörer som avgör hur medielandskapet ser ut”. MEG vill inte bara vara ett “forum för det politiska samtalet om mediefrågor” och en samlingsplats för folk intresserade av medieutveckling, MEG vill också kontrollera och styra vilka som skriver och vad som skrivs om själva mässan, som arrangeras på Svenska Mässan i Göteborg.

Första programpunkten heter “Frilans – himmel eller helvete”.

En frilansjournalist får det självklart svårare att arbeta om ackrediteringar till evenemang som ska bevakas inte godkänns. Man kan säga att den som nekar motverkar frilansarnas försörjningsmöjligheter.

Dagen innan jag skrev det här inlägget, så skrev jag ett mail till ansvarig för MEG – Jessika Wassberg och ifrågasatte deras sätt att hantera frilansackrediteringar. Bara tio minuter senare fick jag ett telefonsamtal från informationschefen Birgitta Jacobsson Ekblom, som ville veta vem som min protest avsåg. Det kunde jag naturligtvis inte berätta eftersom jag agerade i frågan på eget initiativ, men när jag tittar närmare på fallet, så måste de ha förstått vem det handlade om. Och den snabba responsen imponerar, det visar att de är på tårna när det gäller hur MEG uppfattas.

Jag nämner att deras beslut upprört många frilansjournalister i en diskussion “som nu pågår mellan oss frilansjournalister i SJF”. Informationschefen undrar då med förvånat tonfall om vi frilansjournalister har en egen sammanslutning där vi diskuterar.

Hon gör klart att de faktiskt granskar vilka medier det är som får ackreditering, men förnekar först att de vill kontrollera vilka medier som bevakar.

“Det är ett speciellt evenemang eftersom det samtidigt är fortbildning för journalister”, säger hon. Oklart om hon då tänker att journalister kanske vill skaffa sig gratis utbildning genom att skaffa falska intyg. Kränkande skulle det kännas för mig om det varit jag som sökt och nekats med en sådan motivering.

Först får MEG, tillsammans med ackrediteringsansökan från min kollega, ett perfekt och legitimt intyg från frilansens uppdragsgivare. För “att kunna ta ställning” får sedan frilansen frågan om hur många prenumeranter uppdragsgivaren har och vilka som är målgrupperna.

Men det räcker inte med detta. MEGs funktionärer vill sedan också veta vad är det för slags artikel/reportage du har tänkt skriva från MEG”.

Dessa båda frågor går tvärt emot allt det som är sund etik i ett fritt och öppet medielandskap. Det går också emot flera programpunkter på MEG. “Global free speech”, “Självcensur på Sri Lanka”, “Det offentliga samtalets grovarbetare”, “Massmediernas enfaldiga typer”, och en rad andra punkter om frihet, öppenhet och yttrandefrihet i medielandskapet.

I den journalistiska etiken finns som en grundpelare att inte låta sig styras av någon utanför redaktionen. Att bevaka ett evenemang innebär att man också har friheten att inte skriva något alls om innehållet inte var tillräckligt relevant eller intressant.

Vår kollega svarar dock snällt och utförligt på frågorna och nämner ett seminarie som en slags utgångspunkt, men tydliggör också proffsigt och elegant: “vitsen med en mässa är att låta sig inspireras av utbudet…inte att från början ha låst sig fast…slutresultatet kan därför bli en annan slags text än vad jag och uppdragsgivaren kommit överens om”. Kollegan tror självklart att hennes förklaringar ska vara tillräckligt och att allt är ett misstag i alla hast. Hon anar inte att kontroll och styrning är en medveten policy från mässgeneralerna.

Min kollega erbjuds en entrébiljett, som annars kostar 100 kronor, men nekas ackreditering till seminarierna som kostar 6625 kronor inklusive moms för de båda dagarna. Alla i branschen vet att det inte går att sälja in ett reportage med en startkostnad på den summan, så i praktiken är det ett slags censur.

Ett 70-tal företag medverkar på mässan – de flesta inom PR eller informatörsområdet. En minoritet inom journalistiska medier.

En annan kollega föreslog fyndigt att Mediedagarna skulle döpas om till Lobbydagarna. Ett bättre sätt vore att öppna mässan för journalister som har uppdrag att bevaka den. #meg15

©Tomas Carlsson 2015-03-05

Tillägg: Bakom MEG står Tidningsutgivarna (TU), Bok & Bibliotek i Norden och MedieAkademin.

Bitter dawn – The aftermatch of the murder of Anni in South Africa

The author Dan Newling has worked like a bloodhound in over four years to follow up and report from the aftermath of the murder of swede Anni Hindocha in South Africa.

She was on a honeymoon trip after an indian style wedding ceremony with her soon-to-become husband Shrien Dewani. Shortly after the murder four suspects were identified. They pointed their fingers at Dewani as orchestrator of the murder. As a reward for ”helping”, one confessor got immunity from prosecution and two got shorter imprisonment. The fourth person first admitted the murder, but then denied everything. He got no discount at all. He also died in prison from cancer, before the trial against Dewani at the end of 2014 had even begun, and he could never be heard.

Newling makes it very clear that he already from the beginning noticed too many uncertainties and unprobabilities in the case against Shrien Dewani. In fact, when Dewani right before christmas 2014 was declared not guilty by the judge Traverso, her explanation of the verdict is a blueprint of the logic Newling argues in his book.

The book was released right at the beginning of the trial. It was only available in South Africa at that time. Newling is a British journalist situated in South Africa. But he has also attended the extradition hearings in England as Dewani had been hospitalised for psychological problems after being accused for having set up the murder of Anni.

Newling points to a lot of flaws in South Africa’s juridical system, police forces and authorities in general. This is a country that only 20 years ago had apartheid, dictatorship, and people have rugged skin by all corruption scandals that have appeared time and time again. Just the fact that one could raise the suspicion from the South African police if a female victim of robbery is NOT raped, tells a lot of the situation and circumstances in that country.

Following the trial day by day was like reading a very well written thriller. Likewise, reading Newling’s description of what happened in the time between the murder and the trial, is also a thriller of life.

Since the case against Dewani has so unbelievable many twists, with spectacular ingredients to the level that tabloid all over the world loved time after time to cover the case, there was built a huge balloon of ”guilt by association” around Mr Dewani and his disinclination to participate in a trial. It is a much better story with a husband secretly homosexual ordering the killing of his wife, than that of a soon-to-be husband who suffers from first loosing his beloved and then being accused of murdering her.

Unfortunately, as Newlings points out, there is a clear unbalance in the public view of the case. The chain of unprobabilities are almost totally neglected when web mobs are screaming for vengeance for the killing of Anni. Her family suffers enormously from feeling astray of what really happened. There are two many contradicting facts.

Just listening to the testimony from the convicted only, should be enough to make anyone uncertain of their reliability. Only the starting fact that Dewani should have approached a random taxi driver and asked for services of a contract killing, is unprobable enough to create a quagmire.  This is not what one expects from a pedantic billionarie with economical resources to plan and order a killing with a total alibi for himself.

Consequently, it was the testimony of the convicted that also made judge Traverso to halt the trial in advance, since the prosecution didn’t showcase anything but whimsical chains of proofs, so unbelievable and contradictonary that it wouldn’t hold for fooling a three year old child to believe that Santa Claus exists. The defence never needed to call any witnesses.

However, Newlings pointing at other directions than those of the vengeance-screaming mobs, have rendered the author accusations to be on Dewani’s pay roll, etc. I asked him about that, and he makes very clear that he has no connection whatsoever to the Dewani-side of the case. Anyway, it would be a character suicide for a freelance journalist to have that kind of easy revealed relation.

© Tomas Carlsson 2015-01-29

Read wikipedia about the murder of Anni.

Title: Bitter Dawn, A search for the truth about the murder of Anni Dewani.
Author: Dan Newling
ISBN: 978-1-86842-624-9
Language: English
Published by: Jonathan Ball Publishers

 

Do you want to steal? – Ebay will help!

Ebay’s buyer and seller protection is broken.

If you order something on Ebay and pay for it you can, without any other proof than your own words, claim you never got it. You don’t have to do anything to check up if the shipping is stuck at your post office or if it is halted in the customs.

Even if you complain early in the shipping process, when you actually haven’t got the package, you don’t have to do anything, Ebay will continue the process according to their broken protocol.

Ebay will then, after a certain period of time, when you don’t have to do anything but keeping quiet, take the money from the seller’s account on Paypal and put it back on your account.

Worse is that the theif can then sell your object with the help of Ebay.

If you as a seller then see that the buyer sells the exactly same object on Ebay and you complain, Ebay will not respond to you.

There is one exception and that is if the seller ships the object with the more expensive shipping form with tracking ID. But the problem is that this expence is something that doesn’t attract buyers. The cost is only defendable when selling objects at a a very high price, E. G. more than USD 300 if it is cross-atlantic shipping. Most buyers are reluctant to buy when the shipping cost is to high compared to the price of the object.

Example 1: I ordered a Elvis Presley box from Ebay and paid with Paypal. After a couple of weeks I asked on Ebay when I could expect to have it. The shipping arrived two days later. I sent an email to Ebay and said that it had arrived. But Ebay gave me back the money. Then I sent another two emails to inform them that I had got it. No response.

I then communicated with the seller and Ebay and said that I wanted a new invoice from Ebay. Ebay couldn’t help. It ended with me, with the authorization of Ebay, sent the money directly to the seller. I didn’t want to steal. But the seller’s bad review of the deal was never removed.

Example 2: I sold a vinyl LP on Ebay, and got the USD 213 from the seller, who could choose between insured shipping or ordinary shipping at his own risk. He did choose the cheaper alternative. This was also a cross-atlantic shipping, which might take 4-6 weeks. Before that Ebay took the money from my Paypal and gave it to the buyer, since he had asked when he could expect the shipping to arrive. The buyer was never heard of after he got his money back. But actually he did receive the LP, for which I have proof.

A couple of months later he sold that particular copy of the vinyl. Guess where? Yes on Ebay. I have got no response from several complaints to Ebay, with screen dumps proving that it was the same copy (some marks on the cover at exactly the same place). The buyer isn’t responding either. He doesn’t have to. Ebay protects the thief.

A search on the web shows that these are not isolated cases. There are a many stories telling the exactly same thing about Ebay’s broken protocols for sellers and buyers protection. It looks like individuals systematically uses this bug in Ebay’s system to steal, and according to their comments from Ebay in those describing texts they seems aware of the problem.

Ebay will help you steal by without any authorization take money from seller’s Paypal accounts.

©Tomas Carlsson 2015-01-28

 

Internet ska vara kohandel

Att köpa internet ska vara som att köpa en mjölkko, inte som att köpa en liter mjölk.

När jag köper bredband vill jag att det ska vara som att köpa en ko, inte som att köpa en liter mjölk.

De senaste tidernas begränsningar i internetabonnemangen är otidsenliga, hämmar utvecklingen och något som vi kan skratta åt i framtiden. Det värsta är att priserna är så luriga att vanliga konsumenter inte riktigt förstår att det kan skilja enormt mycket i pris per nedladdad gigabyte i de olika alternativen.

Rickard Dahlstrand på IIS har gjort en klargörande jämförelse i sin artikel Dags för jämförpriser i bredbandsbranschen.

Där framgår det att den dyraste är 130 gånger dyrare än den billigaste.

När jag köper bredband köper jag funktionen och väljer pris genom att välja hastighet. Väljer jag en lägre hastighet kan jag inte tanka hem hur mycket som helst. Väljer jag en högre hastighet är det naturligt att jag också vill ha större datamängd för att kunna utnyttja hastigheten hela tiden.

Som att köpa en snabb bil eller en långsammare bil. Hur skulle det vara om en bil kunde köra i 120, men bara åtta timmar per månad och sedan är det 20 km/h som gäller?

Operatörerna bör helt enkelt bygga ut sina nät så att de passar till verkligheten, det vill säga tevetittande online. Att allt fler har snabba linor och tittar mycket på teve via webben kan knappast komma som en överraskning för operatörerna. Men de upprepar samma misstag som på 1990-talet. Då såldes det massor av modemabonnemang till jul, flera hundra tusen vissa år. Efter jul kunde man sedan knappt komma ut på nätet under tre månader därför att modempoolerna inte var uppgraderade efter försäljning, utan efter historiska siffror.

© Tomas Carlsson 2014-03-26

Jämförelse av Readly och Ztory

De nya tjänsterna för att läsa magasinstidningar via sin surfplatta har lite olika utbud.

Det kostar 99 kronor i månaden, men som det ser ut nu går det inte att läsa alla sina favorittidningar utan att ha prenumeration hos båda tjänsterna.

Jag har gjort en jämförelse och lagt upp som en tabell. <-Klicka där

Med den till hjälp kan vem som helst enkelt se vilken tjänst som passar bäst, eller om det behövs prenumeration på båda tjänsterna.

Laga Windows 7 att funka med Mac

Det är irriterande till tusen att en Windows 7 dator inte utan vidare kan ansluta till en dator med MacOS där man måste logga in med användarnamn.

När man skriver sitt användarnamn lägger Windows själv till datornamnet man sitter vid, och något sådant konto finns då inte på Macen och inloggning nekas.

Men självaste Microsoft tipsar om lösningen:

 To change the policy, open gpedit.msc from Start Search box, locate to:
Computer Configuration\Windows Settings\Security Settings\Local Policies\Security Options\Network security: LAN Manager authentication level
Change the value to “Send LM & NTLM - use NTLMv2 session security if negotiated”.
If your system is Windows 7 Home Premium, you may change it from Registry.
1. Launch regedit from Start Search box. 2. Find the following branch.
HKEY_LOCAL_MACHINE\SYSTEM\CurrentControlSet\Control\Lsa
3. Create a DWORD key under Lsa and set:
Name: LmCompatibilityLevel
Value: 1
4. Restart.