Troll-allergi drabbas allt fler av. Trollallergikerna tycker att världen skulle kunna bli bättre, bara inte trollen fanns, eller om de åtminstone knep käft.
Roland Poirier Martinsson skriver i sin kolumn i Svenska Dagbladet om Trollen som spricker i dagsljuset. Det är intressant och på många sätt insiktsfullt. Särskilt insikten om att den ton man använder i en dagstidning också avspeglar sig bland kommentarerna. Lika barn leka bäst, liksom. Och vad säger det om de tidningar som anser att de har problem med kommentarer som de tycker innehåller det som kommit att kallas ”näthatet”. Om de har mycket troll – så kanske de är för trollen vad Jesus var för sina lärjungar?
Roland har helt rätt i att alla dagstidningar regelbundet får kontakt med vad man skulle kunna kalla tokstollar. Samhället består av så många typer av människor, även tokstollar. Men traditionellt har det varit relativt låg frekvens på dessa kontakter eftersom det är lite krångligt att kontakta en tidning analogt. Nu syns de lite oftare i och med möjligheten att kommentera – men jag får säga att med alla mina kontakter med journalister – och det är tusentals – märker jag att de allra flesta, de som har en seriös och sansad ton i sin tidning inte heller har jätteproblem med tokstolleinlägg.
Samma sak kan jag säga om de medier jag läser – och det är inte trollmagnetmedier – det är väldigt få kommentarer som jag anser hamnar på trollnivå.
Nu har det bland sociala-medier-människor blossat upp tillfälliga epidemier av trollallergi. Antingen klarar de inte av att behandla trollen som mygg en vanlig sommarkväll, eller så tål de helt enkelt inte kommentarer som är obekväma för dem själva.
En sak kan vi vara helt säkra på. Det går inte att eliminera trollen. Precis som myggen och andra obehagliga kryp behövs i ett ekosystem, behövs även trollen. De må vara ettriga och stingsliga, men de finns av en orsak – vi är inte produkter av en kvalitetskontrollerad maskin – vi är olika. Och det ska vi vara tacksamma för.
Det är lätt att sticka ut hakan i en blogg, eller i en kolumn i en kvällstidning, men den som sticker ut hakan får räkna med att också någon daskar till den. Och dasken kan vara allt annat än trevlig – riktigt obehaglig. Men sådan är nu världen. Alla uttrycker sig inte lika välfunnet, men alla, oavsett språklig och social förmåga, bör få rätt att uttrycka sig inom lagens råmärken.
Jag anser att kommentarer ska modereras från sådant som är direkt olagligt, däribland personförtal, förföljelse, osv. Har man så enormt många tokstollar som håller på med sådan – ja då blir det praktiskt omöjligt att ha kommentarsfunktion. De får helt enkelt avstå denna möjlighet.
Lösningen är som sagt inte att jaga ut trollen i dagsljuset, dvs kräva att alla som kommenterar är identifierbara. De poppar bara upp någon annanstans – och kanske på ett värre och mera oönskat sätt. Lösningen är tolerans, tålamod och mod. Var och en skäms för sig. Låt tokstollarna få synas – människor är smarta nog att genomskåda kvalitén i olika kommentatörer.
Tidningarna insändarsidor är populära. Kommentarerna är nutidens insändarsidor. På insändarsidorna kan Ulf Persson mycket väl egentligen vara Eva Johansson. Det har liksom ingen betydelse. En bra insändarsida har alltid varit den som är generös med att släppa igenom insändare. En bra tidning på nätet är en sådan som är generös med att släppa igenom kommentarer.
Känner du att du fått en släng av trollallergi – träna dig i tolerans, tålamod och generositet – det ger dig mod att vara bland myggen/trollen.
©Tomas Carlsson 2011-09-27
