Barn och unga har ofta svårt att hantera skriftlig kommunikation därför att deras abstrakta tänkande inte är fullt utvecklat. Det är inte svårt att förstå när man ser att inte ens en del vuxna verkar kunna hantera de sociala medierna. Föräldrarna måste bli bättre på att hålla koll på vad barnen sysslar med på nätet.
Vi har en åldergräns för när man får köra bil. Den beror på att för unga personer dels inte är mogna nog att alltid ha gott omdöme och dels att hjärnan inte alltid utvecklats färdig så att komplicerade skeenden med många faktorer kan tas in och bearbetas snabbt.
Att delta i sociala medier är som att ”ratta” grupper, folksamlingar och samhällen. I den fysiska världen kan du se hur andra reagerar och anpassa din interaktion efter det. I sociala medier måste du ha en föreställningsvärld om detta som stämmer överens med den fysiskt sociala kartan, och anpassa ditt sociala beteende efter en omgivning du varken ser eller hör. Det är som att köra bil med skygglappar eller till och med ögonbindel. Det kräver förmåga att hantera abstrakta tillstånd.
Sociala medier innefattar platser för kommunikation såsom Facebook, Twitter, Instagram, Egen blogg, kommentarsfält i andras bloggar, gruppchattar, anslagstavlor, aktivitetsplatser med chattar, mm.
Facebook har en åldersgräns på 13 år (för låg, menar många) och bloggtjänsten Dinstudio har en åldergräns på 18 år. Trots detta gör de ingen koll på vilken ålder de har som ansluter sig till tjänsterna. Det finns ingen koll på om någon ljuger med sin ålder. Därför finns det fler barn och unga som är aktiva på sådana tjänster, än det finns föräldrar som vet om att deras barn är aktiva där.
Juridiskt är det föräldrarna som är ansvariga för allt barnen gör i sociala medier. Det betyder att den som har ett omyndigt barn kan ställas till svars för eventuella brott, t ex hets mot folkgrupp, förtal, osv, som barnet gör.
Bråk om ingenting
Scenario: Lisa skriver till Pia. Pia svarar något kort eftersom hon måste gå ut med hunden. Lisa uppfattar sig avsnäst och snäser tydligt tillbaka. Pia förstår inte varför Lisa snäser och säger något elakt.
Bråket är igång. Andra blandar sig. Alla säger sig veta vem som började, men hälften säger Pia och andra hälften säger Lisa. Båda grupper vill vara ”snälla” och stötta den de tycker gjort rätt. Inte sällan vill de också klämma åt och ge igen mot den de anser ha gjort fel.
Detta är ett typiskt scenario när barn och unga använder sociala medier (och även en del vuxna). Barn har svårt att “se bakom” texten. En vänlig ironi kan uppfattas som en provokation, och så vidare. En så enkel sak som uteblivet svar kan tolkas som medveten nonchalans.
Mobbning
Alla barn eller unga är olika och unika. Några har egenheter som andra retar sig på och tvärtom. Sociala medier är effektiva forum att uppvigla andra på. Du behöver inte stå öga mot öga mot en person, utan sitter i en trygg hemmiljö. Kanske har den unga personen det lite småtråkigt och vill se lite “action”. Ett enda litet falskt rykte kan drabba en person väldigt hårt när många går igång på det.
En annan form av mobbning är så kallat “silent treatment”. Alla i klassen får grattisönskningar på sin födelsedag, utom Sven. Inte en enda grattar honom trots att alla har fått meddelande på sin Facebook-vägg om hans födelsedag. Denna ”tystnad” kanske inte ens är medvetet gjort , men ett barn kan då känna stark utanförskap. Särskilt som alla i klassen grattade Populäre Pelle.
Grooming – vuxna på jakt
Förutom att barn och unga snabbt kan lära sig att skaffa falska konton i de sociala medierna och terrorisera andra, förekommer det att vuxna skaffar sig konton och framställer sig som om de vore barn eller ungdomar. Det kan vara nästan omöjligt att genomskåda att “Anna 12” år på tjänsten Go Supermodell, i själva verket är Sven-Åke/Inga-Maj 47 år och spritmissbrukare som lider av social avskärmning. Bilder, fakta, osv, kan denne planka rakt av från andra ställen på nätet.
En unga människar klarar inte alltid av fullt ut att skriva på ett sätt som skyddar deras integritet. Små förlupna ord här och där om klasskompisars namn, saker de sett på väg hem från skolan, och så vidare, leder till att de efter en tids konversation har lämnat ut det mesta som gör dem identifierbara.
Inte ens vuxna kan helst skydda sig mot detta, men vuxna har lättare att hantera eventuella konsekvenser.
Barn och unga klarar heller inte av skuldkänslor särskilt bra, vilket gör att de väldigt lätt kan hamna i en beroendeställning till en nätperson de kanske lovat saker, tröstat eller fått mycket positiv feedback ifrån. Tonåringar har dessutom rejält med nya hormoner i omlopp vilket ofta skapar ytterligheter på det emotionella planet.
Källkritik
Barn och unga är i mycket liten mån källkritiska. De må mycket väl ifrågasätta sina föräldrar, men litar på utsagor från andra utan att i första hand ta ställning till om de är korrekta eller ej.
Det betyder att en andrahands- eller tredjehandsuppgift mycket väl kan föras vidare som en förstahandsuppgift. I förlängningen innebär det att möjligheten att ta vad folk säger “med en nypa salt” ibland är helt obefintlig.
I sociala medier, som är blixtsnabba, medför det att felaktiga uppgifter får spridning på ett helt annat sätt än när det krävs ett möte mellan människor för att sprida dem.
I källkritik ingår också att ifrågasätta om man uppfattat en sak på rätt sätt. För ett barn är det ingen skillnad på om någon säger “Lisa är en tjuv” och “jag tycker att Lisa beter sig tjuvaktigt”. Juridiskt är det stor skillnad.
Vi vuxna vet att det ena är förtal och det andra är en uttryckt åsikt. Många gånger förs det andra uttrycket vidare i former som mera närmar sig det första uttrycket.
Lösenord – kontokapning
Barn och unga är inget vidare på att bevara hemligheter. Lösenord är ett exempel på en sak som dessa utan vidare kan lämna ut till personer de tycker att de kan lita på. Problemet är att unga sällan har ett moget omdöme, men tror sig veta allt om allt. Det kan leda till att den som råkar känna till en kompis lösenord “ska skoja lite”. Detta skojet kan urarta och rätt vad det är har den som litade på sin klasskompis istället hamnat i klistret därför att flera i klassen nu känner till lösenordet och har gjort uttalanden i dennes namn.
Det är inte alltid man blir trodd om man säger att kontot har blivit kapat så fort något olämpligt uppdagas. Eftersom det uppfattas som vanligt med kontokapning kan dessutom den förslagna skojaren skylla på kontokapning, trots att denna person medvetet utgett sig för att vara någon annan.
Internet är klistrigt
All information på internet klistrar sig fast. Oavsett om man helt tar bort en blogg, eller försöker dölja ett chattinlägg, kan det gå att snoka reda på i alla fall. Barn och unga förstår inte alltid detta. De kanske ångrar ett inlägg på ett ställe och vet inte att alla inlägg där också mailas till dem som prenumerar. Då hjälper det inte att radera inlägget kvickt.
Spåra aktivitet
Titta i webbläsarens historik för att se vilka sidor barnet besökt. Sök upp gamla sidor via www.archive.org. Hos Google finns det också en mellanlagringsfunktion där sidor som tagit bort ligger kvar ett tag. Det kallas Google Cache.
Datorsäkerhet
Barn och unga har inte alltid omdöme att ta ställning till dialogrutor på bildskärmen. En del sådana dialogrutor kan dyka upp i syfte att hacka datorn. En dator som hackats och kanske fått skadlig kod i form av en trojan installerad, kan sedan användas till i princip vad som helst av utomstående. Exempelvis kan en del av hårddisken användas som lagringsställe för bilder – även olagliga bilder. Vissa bilder är olagliga att inneha och därför kan de som är intresserade av sådana bilder med fördel använda andras hårddiskar för lagring av dessa. Det förekommer att polisen knackar på hemma hos folk och beslagtar datorn och sedan är det svårt att bevisa att någon annan har lagt dit bilderna.
En del trojaner går ut på att komma åt privatpersoners bankkonton. Om den unga personen ovetandes har installerat en sådan kan föräldrarna när de gör bankärenden på datorn råka illa ut.
Föräldramanual
- Håll koll på vad ditt barn gör på datorn.
Det är inget konstigt att du som förälder ska ha tillgång till lösenordet på de tjänster ditt barn använder. Det är ju du som är juridiskt ansvarig för aktiviteterna. Om ditt barn byter lösenord eller försöker undanhålla saker är en självklart konsekvens att datorn spärras med ett lösenord barnet inte känner till. Kan ditt barn inte sköta uppgjorda regler måste det också innebära begränsad tillgång till det som regeln avsåg.
- Undvik isolering
Låt den dator ditt barn använder finnas i ett rum där familjen passerar. Det är mycket svårare att smyga med saker när andra kan komma och se när som helst. Om de har datorn på rummet kan de ju dessutom titta på bilder och filmer av olämpligt slag. Internet vimlar av våld, knark, porr och annat barn inte bör konsumera.
- Använd verktyg
Du ansvarar för vård och omsorg om ditt barn. Men du kan inte alltid vara med i alla situationer. Därför kan du installera lämpligt program för bättre föräldrakontroll. Tala med ditt barn om detta och gör det inte i smyg. Prata igenom varför det görs och låt dem gärna läsa den här texten när ni diskuterar.
Ett exempel på verktyg är Windows Parental Control.
http://www.microsoft.com/en-gb/security/family-safety/default.aspx#Internet-use
http://www.microsoft.com/en-gb/security/family-safety/compare-tools.aspx
Med ett sådant verktyg har du översikt, samtidigt som barnet vet att allt som görs också är något som föräldrarna också känner till.
- Prata med barnet och gör överenskommelser som är trovärdiga och rimliga.
- Var med ibland vid datorn. Låt barnet lära dig tjänst efter tjänst. Skaffa dig gärna också egna konton på respektive tjänst för att vid ströstunder kunna lära dig lite mer.
©Tomas Carlsson 2012-12-19
[…] Unga personer har svårt att hantera sociala medier (Tomas Carlsson 2012-12-19) […]