Med sin cd Sluten anstalt blues – Live från Mariestadsfängelset tar Johnny Kask steget från att vara ett utmärkt cover/tribute-band till att bli historiska. Idén att plagiera originalskivan Johnny Cash at San Quentin är både rolig och smart. Särskilt nu när fängelset lägger ned och går till historien.
Nu kan musikerna i Johnny Kask inte komma i närheten av den samhörighet som Johnny Cash kunde skapa med de intagna. Innan sin legendariska skiva hade Cash spelat i över tio år på olika fängelser och kände stor empati med de intagna.
Johnny Kask är dessutom inte först med att spela Cashlåtar i ett svenskt fängelse. Redan 1973 gjorde Mr Cash själv skivan “Johnny Cash på Österåker”. Han talar till och med lite svenska mellan låtarna.
Sångaren Bonni Pontén skojar med de intagna i snacket mellan låtarna på Mariestadsfängelset, men stämningen kommer aldrig riktigt igång på skivan.
Gruppen har valt att göra cd:n till ett mellanting mellan album och EP genom att ta med sex låtar, där huvudnumret är Sluten anstalt blues – en travesti på Cashs låt Folsom Prison blues. Och i tolkningen skjuter inte den omsjungne stackaren en man i Reno, utan i Skövde. Förutom denna låt är det “Blod på mina händer” och “Hälsa min Marie” som är skivans höjdpunkter
Överhuvudtaget är alla tolkningarna gjorda med stor humor och värme. Det är den stora behållningen med Johnny Kask. Tyvärr bär inte den här liveinspelningen särskilt bra på skiva. Upplevelsen av Johnny Kask på scen är mycket större, bättre och känslosammare.
Jag är övertygad om att projektet kan bära i många år och göra succé överallt i Sverige, men då behövs också en rejäl studioinspelning av repertoaren. Frågan är om Bonni och Micke Blomqvist hinner med allt när de nu också satsar på turne med sitt “riktiga” band, legendariska Asta Kask.
© Tomas Carlsson
Se mina foton
