Jag har tidigare skrivit inlägget Så olagliga är länkar.
Igår hade jag ett intressant samtal med jurist inom upphovsrättsområdet. Det gav nya tankar.
Först kan konstateras att hovrätten bestämt att direktsända hockeymatcher inte har verkshöjd. Det skriver DN i artikeln Canal plus-dom överklagas inte. Däremot ska tydligen reprissekvenserna ha visst skydd. Högsta domstolen tar inte upp fallet, vilket är synd. Det behövs tydligare riktlinjer på området.
Det är inte förbjudet att fånga upp signaler i luften och ta del av dem. Vad jag känner till är det inte heller förbjudet att sprida information om att en viss typ av signal finns på ett visst frekvensband, så att andra kan skanna in det och ta del av detta, t ex en direktsänd hockeymatch. Däremot torde det vara förbjudet att tillverka utrustning för att kringå tekniska skydd, till exempel att avkoda en krypterad signal.
Både satellitföretagen och marksänd teve har kodade kanaler som man inte får lov att ta del av hur som helst om man inte betalar. Det är bra att dessa är skyddade och ger ett bättre rättsläge vid missbruk. Det råder ingen tvekan om att det är tillåtet, både att titta och berättar om, sådana utsändningar om de vore okodade.
Internet och webben beskrivs ofta som ett moln. Det är en ett medie inte olikt luften. Alla har tillgång till det och vad anbelangar webben så kan man titta på allt som har en webbadress.
Det borde därför vara tillåtet att både ta del av och informera om utsändningar på webben som ligger på helt öppna webbadresser. Webben har enligt traditionen alltid varit ett fritt medium att använda sig av för utsändningar eller informationskonsumtion och det är olyckligt att olika domar gör inskränkningar i denna frihet.
Lagmässigt är det därför rimligt att man tittar på de lagar som reglerar vad man får och inte får när det gäller utsändningar i etern, och överför ”tänket” från dem till vad man kan kalla webbutsändningar. Det hela rör ju sig bara om ett nytt medium, snarlikt luft till sin konstruktion vad gäller åtkomlighet.
Särskilt viktigt är detta eftersom det inte av en webbadress framgår om den på något sätt är olaglig att berätta om (en webblänkning är en nedtecknad information om en webbsida).
Det är också starkt otillfredsställande att det, som idag, i princip ska räcka med att man berättar att det är förbjudet att länka till en viss webbadress för att det ska bli olagligt att göra just en sådan länkning. Webben är och kommer alltid att vara en teknik som bygger på fria länkar. Det finns miljoner länkningar som ligger där helt bortglömda. Med ett enda ord kan dessa länkar göras olagliga om exempelvis DN ”säger” att man inte får länka till dem.
De som inte tekniskt vill skydda sin webbsida får istället helt enkelt avstå från att använda just internet som medium för utsändningar sånt de vill ha betalt för.
Upphovsrätt är viktigt. Därför är det också viktigt att upphovsmän tillskrivs visst ansvar i samband med att de presenterar sitt verk. De ska vara tillåtet att ta del av det, men förbjudet att kopiera det eller sända det från andra platser.
Men drömmen är förstås för oss upphovsmän att vårt ord är lag, och sedan kan vi sända på av bara sjutton. Text, film, bild, ljud kan vi pumpa ut och därefter få betalt av alla som länkar eller på annat sätt olagligt tillgängliggör det vi placerat ut helt öppet i mediet. Men just den tanken är för mig obekväm.
©Tomas Carlsson
