Läser med intresse Erik Fichtelius idéer om att nå ut bredare med programmen på Sveriges Utbildningsradio AB, kallat UR, där han är direktör. Men det finns ett problem i retoriken i hans debattinlägg Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria.
Han vill ha ge fler aktörer möjlighet att använda programmen som kommer fram via UR. Han är medveten om att detta kommer att kosta pengar, men undviker nogsamt att diskutera hur pengafrågan ska lösas.
Som direktör är det naturligtvis en guldsits om råvaran är gratis, då kan man producera mera utan att kostnaden ökar. UR finansieras av TV-licenspengar, en finansieringsform som är starkt ifrågasatt. Men de har likväl bara en påse pengar och vad Fichtelius vill är att få/ge mera för pengarna.
Det felaktiga argumentet han använder är “Låt också andra än public service-företagen paketera och distribuera de program folket redan betalat för”. Istället är det så att “folket” har betalat för sändningsrättigheter, inte program. Detta gäller särskilt i de fall produktionen har externa rättighetshavare. Men även de interna rättighetshavarna har saker att säga till om när det gäller hur många gånger ett program får sändas, var det får sändas och hur långt i efterhand.
Vill Erik ha större spridning på sitt material så kan han redan idag få det. Det är bara att betala, så går det bra. Men då krymper förstås nyproduktionen, särskilt den interna. Och han vill ju inte ta pengar från de anställda. Hur skulle det se ut om de fick sänkt lön för att pengarna ska räcka till en bredare visning av filmerna.
Erik antyder också att han tycker att programmen ska få klippas om i exempelvis skolor, osv. Han nämner Creative Commons, CC. Men CC är inte tillämpligt i Sverige, eftersom vi har en upphovsrättslag ämnad att förhindra att den ideella upphovsrätten på minsta sätt förhandlas bort. Upphovsmannen får alltid bestämma hur, var och när ett verk ska visas.
CC tolkas av vissa som någon slags frihet att göra vad man vill. Signalerar han då att saker kanske FÅR paketeras eller klippas om, kommer det också att ske i större utsträckning än idag. Säg att det verkligen blev fritt att klippa om UR-program – hur många vill då ställa upp i t ex sjukhusprogram när man vet att man kan hamna i omklippt form på youtube vilken dag som helst?
Jag kan tycka att aktiebolaget UR ändrar sitt namn till något mera tidsenligt, eftersom det handlar i stor utsträckning om filmer och inte radio. Sedan kan man diskutera om UR ska vara ett radio-, teve- eller mediehus och vad de ska syssla med.
En idé kan vara att UR börjar med video-on-demand. Det är inget som hindrar att en utomstående part bäddar in en sådan lösning på en extern webbplats. Besökaren till den webbplatsen kan betala för visningen, eller så kan webbplatsägaren bjuda på visningen som en service och själv betala. Betalningar som går till UR och som sedan i passande grad fördelas till rättighetshavarna.
Figges UR-filmer är filmer precis som andra filmer. Och andra filmer sprids idag relativt framgångsrikt med video-on-demand.
Skillnaden är att UR-filmer ofta har sin produktionskostnad betald, till skillnad från andra filmer som via video-on-demand ska dra in denna kostnad, såväl som andra ersättningar och dessutom lite vinst till finansiärerna. UR kan därför vara mycket billigare i ett video-on-demand-system.
Erik har många gånger varit blåsväder, men inget ont om Erik, han vill inget illa. Snabb i tanken och entusiastisk. Men så här säger han till tidningen Chef när han bedömdes där som en “medelmåtta”:
– Redan som ung Ekochef fick jag kämpa med min spontanitet, som kunde ställa till det för mig. Jag kämpar fortfarande med den.
Jag hoppas denna spontanitet kan leda till att Erik går i frontlinjen för en modernisering av spridningsformerna för programmen, till exempel finansiering genom video-on-demand. Det är fullt möjligt eftersom UR är fristående från staten. Kanske kan till och med behovet av finansiering via tevelicenspengar minska?
Tillägg 110608: Fichtelius har skrivit ett nytt debattinlägg, men det saknas fortfarande ett hållbart och praktiskt sätt att ersätta upphovsmännen vid vidarepublicering av Materialet.
http://www.dn.se/debatt/public-service-ar-en-tillgang-som-tillhor-alla
©Tomas Carlsson
