Jag har länge påstått att GSM-nätet är trasigt. På många av de stora riksvägarna går det inte att tala i telefon ostört. Samtal bryts och vissa partier har ingen täckning alls. Detta trots en teknik som funnits väldigt länge och borde ha kunnat byggas ut till full funktionalitet. Det heter ju trots allt MOBILtelefon.
3G-nätet är ännu sämre. Här är det många som inte ens har täckning i sin bostad eller på sitt kontor, om fastigheten ligger avsides eller har försvårande fysiska hinder.
Har du minsta lilla täckning någonstans i fastigheten kan den hjälpas upp med en 3G-förstärkare. En sådan fångar upp signalen och förstärker den i det närmsta området, t ex en bostad.
Jag ser produkten som ett direkt resultat av operatörernas dåliga nät, som bara fokuserar på områden där det bor mycket människor. De glömmer bort att 25 procent av Sveriges befolkning inte bor så, utan mera glest, samt att många med mobiltelefon rör sig utanför sådana områden och då vill bli nådda.
I tätbefolkade områden kan vi klara oss lika bra med fastnät och telefonkiosker överallt, precis som det var förr. Det gick till och med att ringa till en kiosk. Bekvämligheten med mobilen är när vi rör oss, eller befinner oss i områden med dålig koncentration av fastnätstelefoner.
Ännu krävs det tillstånd att få använda en 3G-förstärkare, men en del operatörer är säkert bara glada att sådana sätts upp i områden där de har dålig täckning. Då gör kunderna jobbet åt dem.
Jag menar att tillståndskravet kan ifrågasättas. Varje mobil är i sig själv en liten 3G-sändare och effekten/räckvidden på en 3G-förstärkare är så låg att den inte borde störa mera i områden med dålig signal. Tvärtom.
Istället kanske operatörerna själva skulle titta på detta och gödsla med 3G-förstärkare på hus och i hus. Det torde vara ett billigt sätt att bygga bort de problem de har.
© Tomas Carlsson 2010-06-09
Se mina foton
