_DSC9766

Få Mera Fakta Nu

Tankar från frilansjournalist Tomas Carlsson.
Tankarna kan beröra alla fyra verksamhetsgrenarna Journalistik, Utbildning, Foto eller Formgivning.
Teknik är min tydligaste inriktning, men jag fokuserar även på musik, människor, mat, konsument, samhälle, myndighet, osv.
Via kategorierna, sök eller etiketterna hittar du de inlägg som intresserar just dig.

Sponsor

Se mina foton

ArtPix

Kategorier

Projektor snart billigare än platt-teve

Nya videoprojektorer blir billigare och billigare. Och mindre och mindre.
Och det är inte konstigt eftersom projektionsytan får man stå för själv.
En platt-teve är fortfarande ganska dyr. Den kräver nämligen ett gigantisk lcd-element (eller liknande). Och en projektions-teve ska vi inte prata om. Ni har alla sett folk på parkeringsplatser försöka få in det nyköpta platt-tevepaketet i baksätet eller bagageluckan.
Den sagan är all när projektorn kostar under 3000 och har hyfsad bildkvalitet.
Utvecklingen går i rasande takt just nu. Jag har skrivit om tekniken i Ny Teknik och artiklen heter
Ha bion i fickan.
Testade också en apparat från Aiptek och den artikeln heter Rakapparat? Nä det är en pytteprojektor.
Det är fortfarande för dålig bildkvalitet i de allra minsta, men en bara lite större projektor har bra bild. Det har jag skrivit om i artikeln Ta med bion på resan.

Varför frakta jättegrejer från Korea när man kan skicka små miniprylar som ryms i fickan?

Bug i kvällstidningars grundkod

Kvällstidningarnas har i sin kärnkod en inbyggd bug som de har svårt att bli av med utan total kodrevidering. För att få kassaflödet att fungera måste det skruvas på sanningen. Ingen av de två parametrarna sanningshalt och kassaflöde kan fungera samtidigt.

language=tabloidix
If content=”true” then ($=0 and #end); else #vinst
#vinst
set content=”false”
let kassa=kassa+1
if kassa <= kassa-1 go #vinst
#end

Enda sättet att tvinga fram en kodrevidering är att betala med kapsyler eller annan ogiltig valuta när du köper kvällstidningen.
Falskt för falskt.

©Tomas Carlsson 2009-01-28

Se hit! Massor av redaktionella jobb?

Vad är en redaktion?

Det kanske man först ska definiera innan man diskuterar vad som är redaktionella jobb.

Joakim Jardenberg som leder det nystartade Mindpark – företaget som ska leta nya möjligheter med webbpublicering åt en rad medieföretag – skriver om nya typer av uppdrag på nätredaktionerna i krönikan Nya tider, nya jobb för redaktionen.

Jag förknippar redaktionellt arbete med journalistik. Vad är journalistik? Så här tycker wikipedia. Mycket av det Mindparkledaren tar upp handlar om uppgifter som traditionellt sett sköts av andra avdelningar hos ett medieföretag – avdelningar utanför redaktionen.

Det är en jättebra idé att utöka medieföretagen med nya tjänster – sådana som är enbart fokuserade på utveckling av kanalen Nätet. Precis vad som behövs jämfört med många av de anorektiskt bemannade nätmedier som idag har svårt att skilja på god journalistik och snabb publicering av “innehåll”.
Innehållstänket från 1990-talet lever kvar och har klistrat sig fast i vissa branscher – då var det lite sött och gulligt, men också naivt. Nu har medierna mognat. Nu är det inte gulligt längre. Men ändå naivt.
Kanske beror det på att mediefolk inte var de första att haka på nät-trenden – det var nya guldgrävare med storslagna framgångsplaner i sikte.

Gratis är visserligen gott, men hur mycket gratis kan vi sätta i oss och fortfarande behålla god journalistik? Jag ser en tydlig tendens där tidigare seriösa och tunga aktörer på mediemarknaden går mot mer och mer infotainment och snuttifiering av sitt material. Det ska stå ut, det ska vara underhållande, det ska vara anpassat för alla kanaler. Samtidigt förlorar man det genomträngande, det belysande, det tunga som som är motvikt på vågen där diverse makter sitter i andra vågskålen. Några fortsätter hålla fanan högt, andra försöker men faller igenom, åter andra försöker inte ens och varken Publicistklubben, Journalistförbundet eller TU verkar vara med på banan när nya medieföretag och publicister poppar upp nästan varje minut.

God journalistik är inte gratis, det är inte ens billigt. Det är dyrt. God journalistik är också fri journalistik. Fri journalistik är en förutsättning för god demokrati. God demokrati är inget som ramlar över en, det är något ett samhälle förtjänat genom århundrade av kamp mot orättvisor och maktfullkomlighet. Varje samhälle har det samhällsstyre det förtjänar, men med 50 års förskjutning. Det du kämpar för idag får dina barn skörda frukterna av. Det du inte kämpar för – det drabbas dina barn av.

Vill vi ha medier där webbstatistik visar vilka reportagesatsningar som gett mest besök = pengar, eller vill vi ha medier som med hög integritet själva väljer vad som ska granskas, när det ska granskas och som väger orden på guldvåg?

Hur sökmotoroptimerar man en artikel som grundar sig på en undersökning om ännu okända förhållanden angeläget att lyfta fram till samhällets kännedom? Kan Google bli trafikleverantör på begrepp som “övergrep i rättsak” eller är det andra ord som måste in i artikeln för att bli hittad av många, snabbt? Sex, våld, Britney Spears eller hotell är kanske bra ord att lägga in i artikeln om den muslimska familjen i Göteborg som försöker värja sig mot övergrepp från islamister?

Ska vi ha en länkstrategi som är blind? Ska vi länka till skumma organisationers propagandasidor bara för att ha många länkar, eller ska det ske ett journalistiskt urval? Är en länkning en slags marknadsföring? Om vi skriver om krisen hos Volvo – vart ska länken då gå – till Volvos PR-sidor eller till kontaktuppgifterna för Volvos VD? Är det okay med en mailto:-länk till Skandiadirektören som står inför rätta? Nej, såklart ska en oberoende artikel bara länka till fördjupningsmaterial med lika hög integritet som den research som ligger till grund för artikeln.

Research och bearbetning av råmaterialet står för 90 procent av det journalistiska hantverket. Varje redaktionell kraft som läggs på annat som har med marknad eller prenumerantkontakt att göra minskar andelen “god journalistik”.

Så utöka inte redaktionerna med nya typer av tjänster som gör icke-redaktionella saker. Komplettera istället redaktionerna med personal som understödjer och skapar bättre möjligheter för god journalistik och bättre demokrati. Och utöka nätredaktionerna med journalistiska resurser.

©Tomas Carlsson 2008-12-14

Litet är större i min handväska

Lilla X110 och en normalstor bärbar dator, Foto: Tomas Carlsson

När det gäller kamera har jag alltid sagt att den minsta kompaktkameran är den bästa därför att den finns med när kamera behövs. Alltså tas de flesta av mina bra bilder med den lilla kameran och inte med den större, trots att den större har mera finesser och mera avancerad teknik.
Samma sak gäller nu med bärbar dator. Därför förbannar jag lite att jag i våras skaffade en bärbar – visserligen med stor härlig skärm och allt annat smått och gott jag tyckte behövdes i datorn. Men den är för tung för att släpas med överallt.
Nyligen testade jag LG:s nya X110 – en så kallad netbook. Den är liten som damernas lilla handväska på balen, något tyngre (såvida inte balväskan rymmer en fickplunta förstås) och betydligt mera användbar än den stora klumpigare datorna.
Skrev en test för Realtid.se och artikeln heter Minsting för affärsmän.

Och nu upptäcker jag situation efter situation då jag behövt en dator, men inte har någon tillgänglig därför att den jag har är för tung och jag inte skaffat någon netbook ännu.

Jag ser i annonser att det finns många netbooks att välja mellan. Men en sådan här dator är som bäst när den har inbyggt 3G, dvs mobilt internet. Jag tror att det kommer att ändra vårt sätt att leva våra liv när fler och fler skaffar sådana nyttiga apparater. Och många gör det nu – de säljer väldigt bra har jag förstått. Jag är inte förvånad.

Känner jag mig själv rätt har jag en netbook-modell före sommaren. Vilken det blir hänger på vad vårens nyheter har att erbjuda. Men en handväska i lagom storlek till blir det i alla fall. En liten väska med en liten dator, men med större användbarhet än en stor maskin som står kvar hemma på kontoret för det mesta.

©Tomas Carlsson 2008-12-14

Det är dyrt att piratkopiera

Att kopiera en film kostar: en dator, ett kopieringsproogram, ett koperingsmedia och el, samt internetuppkoppling kanske för att ladda hem filmen. därtill kommer tid och värderar man sin egen fritid kostar det också exakt den summan i krångel i kopieringstekniken, mm.

Att sprida en film som en “pirat” innebär också kostnader. Och de flesta spridningspirater gör det inte i något slags ideelt syfte. De tjänar i form av att de bidrar till volymen av spritt material coh därmed också kan ta hem eller få kopior av andra i gengäld och därigenom få tillgång till material de inte annars skulle ha tillgång till.

Inom andra områden är kopiering av immateriella värden också förknippat kostnader och utbyte. En hundralapp är en slags immateriellt värde eftersom själva mediet inte motsvarar det utbyte man kan få av själva innehållet: siffrorna 100 kr.
Att kopiera 1000 hundralappar innebär en ringa kostnad i förhållande till utväxlingen, och mera ringa ju högre värde på sedlarna man kopierar.
Det är ingen som har några synpunkter på att staten anser sig ha upphovsrätt att producera sedlar, eftersom var och en har intresse av att det inte kopieras hejvilt för att inte intjänade pengarna skall sjunka i värde. Till slut skulle det monetära systemet få hög inflation.

Alltså acceptar alla att upphovsrätt på just sedlar vidmaktshålls med den striktaste kontroll. Om alla människor skulle vara upphovsrättsägare till film, musik, text och andra sådana immateriallet värden som de har egenintresse av, så tror jag inte att upprördheten över upphovsrättslagarna skulle vara lika spridd. Tvärtom.

Exempelvis kunde man börja avlöna folk med inteckningar i upphovsrättsskyddat material. Istället för 20 000 kronor i månadslön så får du 0,05 procent av intäkterna på Gessles nästa cd.

Då skulle det vara kul att se hur saker utvecklade sig för “spridarna” som gratis tillhandahåller det som ägarna tänkt sig att köpa bröd och smör för.

©Tomas Carlsson 2008-12-02

Svin och Kapitel1

Jag fick tips om Kapitel1 – sajten där man lägger in bokmanus, blir läst och betygsatt. Eller bara läser och sätter betyg. Det går också att kommentera böckerna.

Provade att lägga in en text där – en kortroman jag skrev för 23 år sedan. Den låg i någon arkeologisk mapp i datorn. Du hittar texten under titeln Att slakta ett svin.

Den ligger under kategorin spänning och är inte någon barnbok.

Läs den gärna och sedan kanske du själv lägger in en text. Då går det bra att tipsa om den boken i kommentarerna här nedan.

Om min kortroman blir läst, kanske jag nu 23 år senare skriver ett nytt kapitel…

Kapitel1 lockar med att bäste författaren ska få ett kontrakt med Piratförlaget. Men det lockbetet är nog inte huvudanledningen till att lägga upp böcker där. Istället är det möjligheten att bli läst och betygsatt som känns med lockande.

© Tomas Carlsson 2008-11-22

Ett fönster mot ditt skrivbord

Vitsen med att ha både ditt skrivbord och dina program på nätet istället för på en lokal dator är att du inte längre blir beroende av en enda terminal. Nackdelen är att du blir beroende av att ha en internetuppkoppling.
Jag har testat två svenska system i artikeln Datorduellen bland molnen i tidningen Ny Teknik.
Tekniken är ännu i sin linda, men några finesser är tankekittlande. Bland annat att du kan dra ett fönster ut mot kanten av din skärm och få det att dyka upp hos din kollega/kompis, och på så sätt visa eller samarbeta om ett dokument.
©Tomas Carlsson 2008-11-14

Du nätsäljare, se upp för skattespindlarna

Att sälja sin gamla soffa på Blocket.se är inget brott. Men många har upptäckt att det går att sälja båda det ena och andra, och snart är det en affärsverksamhet. Titta på alla loppisar som växer fram. Här och var står det fyndgrejer och dräller. Det är inte få som köper på sig och några timmar senare lägger ut en annons på Tradera, Blocket, eller någon av de andra säljsidorna.
Det har också Skatteverket upptäckt och därför skaffar de mer och mer avancerad utrustning och verktyg för att hitta storsäljarna, de som samtidigt inte skattar för sina intäkter.
Med sina digitala spindlar kan de sniffa av sajter, eller till och med webben som sådan, efter misstänkt aktivitet.
Speciella analysprogram är sedan till hjälp för att skapa en bild av hur en viss person är aktiv på nätet och vilka intäkter det kan handla om. Efter en jämförelse med vad personen deklarerat tas beslut om det ska bli revision eller inte.
Vill du veta mer så har jag har skrivit en artikel om det hos Ny Teknik. Artikeln heter Skattespindlar hittar miljoner.

© Tomas Carlsson 2008-10-31, reviderat 208-11-01.

Bra, men fult sålt mobilt bredband

Jag har testat de mobila bredbanden från sex stycken leverantörer. Gemensant för dem alla är att de är otydliga med vad du får för pengarna och vad det kommer att kosta dig.
Det rimliga är att konsumenten direkt får en realistisk förväntan om vad det är som ingår i priset, istället för kryptiska formuleringar som ger intryck av överföringshastigheter som de flesta aldrig kan få. Helt enkelt vanligt “nöjd kund”-tänkande.
Men det är ännu en ung produkt och om några år har priserna rasat, tekniken stabiliserats och alla vet när och var man får bäst trådlös tillgång till internet.

Testet finns i Råd & Rön och har titeln “Lovar runt men håller tunt.

Vill du gå direkt till en pdf finns den här.

©Tomas Carlsson 2008-10-15

Är detta jag eller min bild av mig?

Fyllde i en personlighetstest och fick följande resultat: Född ledare.

Din personlighetstyp:

Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.

När jag fyllde i frågorna kändes det som om jag valde svaren ömsom efter hur jag vill vara och ömsom hur jag är.
Och varje gång kändes det omöjligt att välja mellan dessa svarsalternativ.

Sanningen är kanske att det är bra att få bestämma, men bäst om någon annan tar ansvar för resultatet av det man beslutar? Men det går inte, så ska man påverka blir det tvunget att ta ansvar också. Men känslan finns där. Det är säkert fler än jag som suttit på föreningsmötet och frågan om det finns någon frivillig som sekreterare dyker upp och man känner genast dåligt samvete för att man känner att man borde anmäla sig, men inte har lust till efterarbetet…