Horan företagare, inte offer

Kan en prostituerad ha rätt? Det är den genomgående frågan som ställs av Petra Östergren i hennes bok Porr, horor och feminister.
Petra vänder sig mot radikala feminister som inte tar “sexarbetare” på allvar och därmed förmedlar en förenklad och utplattad syn på prostituerade. Bara genom att förstå att det inom området även finns starka och självmedvetna kvinnor kan man förhindra vidare spridning av bilden av kvinnan som offer.
Boken kan på det sättet ses som ett viktigt och klarsynt inlägg i debatten om jämställdhet. Den blir en motkraft till dem som vill omyndigförklara de röster som kommer från det tabubelagda yrket som “sexarbetare” bedriver. Radikala feminister vägrar tro på att det är ett komplext område som kan innehålla allt från affärsmässiga företagare till ofrivilliga offer. Det menar Petra Östergren är en starkt förenklad och kontraproduktiv syn. Det tabubelägger området och skuldbelägger gruppen, vilket i sin tur skickar dem in i en gråzon där det inte går att få insyn. Det i sin tur är inte alls till hjälp för dem som hamnat där ofrivilligt och verkligen är offer.
Person efter person vittnar om hur sexarbete inte alls behöver vara jättehemskt och något man tar till som absolut sista utväg. Det är kvinnor som lider mera av samhällets syn på att sexuella tjänster byts mot pengar, än av att faktiska utföra jobbet. En kvinna vittnar om att hon är mera rädd för att släkt och vänner ska få reda på vad hon sysslar med, än att råka ut för våld i jobbet.
Genomgående ges en insyn där man successivt förstår att dessa kvinnor som intervjuas anser att de har kontroll och att det är torskarna som är offer i deras värld. Som läsare förbluffas man även över hur dessa kvinnor driver sin verksamhet enligt samma tankesätt som vilken småföretagare som helst. De planerar sin arbetstid, de har budget och en del vill till och med betala skatt för att göra rätt för sig i samhället.
Det kan vara svårt att först, ja för vissa är det nog omöjligt, men man måste inte utgå ifrån sig själv och sina känslor, för att acceptera att andra kan ha ett annat synsätt på det de sysslar med, än vad man själv skulle ha haft i den situationen.
Petra Östergren redogör för hur hon först fallit för de radikala feministernas argument och själv bidragit till att sprida bilden av kvinnan som ett hjälplöst offer. Men genom att studera, göra grundlig research och verkligen undersöka hur det ser ut i verkligheten har hon fått en annan, mera komplex, bild av kvinnor i sexbranschen.
Man må tycka vad man vill om dem som har sex som jobb, men Petra Östergren har onekligen en poäng. Det är först när vi betraktar och behandlar dessa kvinnor som myndiga och med möjlighet till fria val, som vi också kan förändra bilden av kvinnor till de handlingskraftiga individer de är.
Bara det faktum att alla kvinnor i kris inte blir prostituerade, utan väljer andra sätt att lösa sin situation, är bevis nog för att man inte behöver vara i sexbranschen som lösning på sina problem.
Prostitutionsprojektet i Malmö på 1980-talet, lyckades bra med att få bort flickor från gatan, tack vare synen på dem som individer med val. Genom att erbjuda dem alternativ, minskade antalet rejält. Alla gick inte att få bort från prostitution, vilket sannolikt hänger samman med att de inte ville, de gjorde valet att stanna kvar.
Typiskt för den här typen av böcker är att de förmedlar uppgifter som kan vara svåra att ta till sig och erkänna. Det leder till att det nya tankesättet nästan helt förtigs i debatten. Konstigt nog har dock inte boken utsatts för riktigt hårda angrepp, vilket jag tror hänger samman med att den är skriven av en kvinna – och en som uppenbarligen inte har några som helst likheter med ett offer. Hade den varit skriven av en prostituerad så hade den setts som ett försvarstal, och enligt alla Freuds och Jungs principer förkastats totalt.
Man kan bara fantisera om hur den hade tagits emot om den hade varit skriven av en forskare av manligt kön.
Sådant är klimatet just nu. Man kan hoppas att den här typen av litteratur blir droppar som sakta urholkar stenen. Att fler vågar diskutera frågorna i mera komplexa termer där det inte finns bara en enda svart/vit sanning.

© Tomas Carlsson 2007-11-07

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.