Ekot rapporterar att public service-kommittén föreslår att tv-licensen ska omvandlas till ett skatteuttag istället.
Förslaget är inte bara väldigt bra, det sparar även in pengar. Och kan även ge nya inkomster.
Utan att kolla närmare, kan man nog konstatera att de som inte har teve är ytterligt få. Många betalar också teve-licens, men det finns också många som struntar i det. Det är en avgift, en sorts skatt, som man kan säga att det är frivilligt att betala. Därför är det också lätt att låta bli att betala den. Och slipper man, ja varför då inte använda pengarna till annat?
Om det istället läggs på skatten får alla som skattar vara med och betala, det vill säga i princip alla som har teve. Nåja, några kommer att knorra och säga att de minsann inte tittar på teve, men det är en försumbar mängd. Alla ligger inte på sjukhus heller.
Administrationen att ta in teve-licensen kostar en hel del pengar. Dessa pengar kan nu användas till bättre saker. Dessutom så kan de som idag inte betalar licens slippa undan. Så totalt torde det vara en ren vinst för samhället att lägga över det på skatten. Det har jag propagerat för sedan slutet av 1980-talet.
Det är också så att tv-licensen kan sägas vara på fallrepet. I takt med att allt fler konsumerar rörliga bilder via nätet (som visserligen även det omfattas av licens om det är ett så kallat ”teveprogram) kommer allt färre finna det motiverat att betala någon licens. Med finansiering av public service via skatten, säkerställer man inkomster även för framtiden.
Visst, det är negativt för Radiotjänst i Kiruna och dess anställda. Men det var för det för anställda i mjölkaffärerna också när förbudet mot att sälja olika typer i livsmedel i samma butik togs bort i mitten av förra seklet. Tv-licensen är en dinosaur som överlevt minst tre årtionde för länge.
Frågan är hur man ska säkerställa att politiker inte får tafsa på finansieringen av public service. Hittills har skyddet varit det krångel det innebär att avskaffa licensen. Om den nu försvinner, är sanningen att det inte kommer att finnas något skydd. Enda möjligheten till reellt skydd är att göra en grundlag som skyddar public service. Men det är osannolikt att någon sådan skapas.
Istället är det troligt att public service på sikt konkurrensutsätts och det kommer att förändra verkligheten. Redan nu har ”sponsring” smugit sig in i diverse olika typer av program. I framtiden får vi nog se mera av alternativa intäktskällor för public service.
©Tomas Carlsson
