När jag köper bredband vill jag att det ska vara som att köpa en ko, inte som att köpa en liter mjölk.
De senaste tidernas begränsningar i internetabonnemangen är otidsenliga, hämmar utvecklingen och något som vi kan skratta åt i framtiden. Det värsta är att priserna är så luriga att vanliga konsumenter inte riktigt förstår att det kan skilja enormt mycket i pris per nedladdad gigabyte i de olika alternativen.
Rickard Dahlstrand på IIS har gjort en klargörande jämförelse i sin artikel Dags för jämförpriser i bredbandsbranschen.
Där framgår det att den dyraste är 130 gånger dyrare än den billigaste.
När jag köper bredband köper jag funktionen och väljer pris genom att välja hastighet. Väljer jag en lägre hastighet kan jag inte tanka hem hur mycket som helst. Väljer jag en högre hastighet är det naturligt att jag också vill ha större datamängd för att kunna utnyttja hastigheten hela tiden.
Som att köpa en snabb bil eller en långsammare bil. Hur skulle det vara om en bil kunde köra i 120, men bara åtta timmar per månad och sedan är det 20 km/h som gäller?
Operatörerna bör helt enkelt bygga ut sina nät så att de passar till verkligheten, det vill säga tevetittande online. Att allt fler har snabba linor och tittar mycket på teve via webben kan knappast komma som en överraskning för operatörerna. Men de upprepar samma misstag som på 1990-talet. Då såldes det massor av modemabonnemang till jul, flera hundra tusen vissa år. Efter jul kunde man sedan knappt komma ut på nätet under tre månader därför att modempoolerna inte var uppgraderade efter försäljning, utan efter historiska siffror.
© Tomas Carlsson 2014-03-26
