Domen i Hudiksvalls tingsrätt mot en 32-årig man som länkat till en videoström från Canal Plus är orimlig och måste vara fel. Det bör inte vara möjligt att stämma folk på skadestånd för att de länkat till material som den som lagt ut inte skyddar.
Internet är som ett offentligt torg. Alla har rätt att beträda internet och där ta del av alla de webbsidor som är utlagda helt öppet. Ungefär som jag har rätt att på torget titta på ett anslaget dokument.
Tingsrätten gör två fel i domen:
1. Den jämför fallet med mp3-målet år 2000 där högsta domstolen kom med ett utslag.
2. Den förstår inte tekniken och tolkar länkar som tillgängliggörande av verk.
MP3-målet inte jämförbart
Jag har skrivit ett antal artiklar angående 17-åringen i Falköping som åtalades för att han på sin hemsida hade länkat till olagligt utlagda mp3-filer på webben. Läs mina artiklar här, här och här.
Domstolar i tre nivåer bedömde att 17-åringen inte skulle få straff och åtalen ogillades. Det var alltså inte brottsligt att länka på det sätt 17-åringen hade gjort.
Tingsrätten Hudiksvall om mp3-målet:
I rättsfallet NJA 2000 s. 292 tog Högsta domstolen fasta på att en besökare på den hemsida som den tilltalade hade ansvar för bara hade att klicka på den länk som den tilltalade hade anordnat, att besökaren därmed omedelbart förflyttades till den musikfil som besökaren var intresserad av och att denna fil därmed blev tillgänglig för överföring till besökaren egen dator. Högsta domstolen konstaterade att det i målet aktuella tillgängliggörandet av musikfilerna därför var att bedöma som offentligt framförande.
Framförallt är felet att rätten skriver “det i målet aktuella tillgängliggörandet” när HD beslutat att det inte var ett tillgängliggörande. Det tycker jag tyder på att Tingsrätten “vill” att det till varje pris ska vara ett tillgängliggörande.
Sedan glömmer tingsrätten att mp3-målet handlade om länkning till olagligt utlagda mp3-filer. Medan Canal Plus-länken inte var olagligt utlagd. Det var Canal Plus egen originallänk.
Högsta domstolen i mp3-målet:
Eftersom T.O:s åtgärder är att bedöma som offentligt framförande eller medverkan därtill är sådant förfogande inte straffbart.
HD antyder att utläggning på en webbserver av mp3-filer utan lov kan betraktas som ett offentligt framförande. Då blir det plötsligt civilrätt och inte straffrätt. Dvs det är inte brottsligt. Istället kan det bli frågan om licensavgift för att få lov att göra ett sådant framförande. Men i Canal Plus-fallet var det ju Canal Plus självt som stod för framförandet av sin sändning.
Det finns en viss rimlighet i att utläggning av mp3-filer kan vara ett olovligt framförande, och även om det är långsökt, så kan med viss rimlighet länkar till sådana vara medhjälp (men då tycker jag nog att det ska vara i väldigt stor omfattning och inte en grabbs rätt obesökta privata hemsida, dessutom utan kommersiellt intresse).
Men det är totalt orimligt att på sin hemsida inte få tala om, inte få yttra, var Canal Plus har sin öppna videoström och nätadressen till denna. Tänk att det står en delvis övertäckt staty på torget och du talar om från vilken vinkel man kan se hela statyn. Och blir straffad för detta.
Tingsrätten förstår inte tekniken
Okunskapen märks på ord som “besökaren omedelbart förflyttades” och “därmed blev tillgänglig för överföring”.
Besökaren förflyttas nämligen ingenstans. Besökaren väljer att titta på vad som sänds från en viss nätadress. Jag kan skriva av adressen på ett papper och skriva in den i programmet i en helt annan dator och uppnå samma effekt. Jag kan också ha massor av sidor uppe som flikar, ha flera webbläsare igång, samt andra program. Alltså flyttas jag ingenstans alls.
Inget blev heller “därmed tillgängligt”. Det var tillgängligt hela tiden för alla, vem som helst, bara man skriver in rätt nätadress.
Lagen ger inget stöd till domen
Tingsrätten i Hudiksvall tittar speciellt på två paragrafer i Lag om upphovsrätt:
§2: 1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Här kan man konstatera att Canal Plus sändningar inte kopierats, duplicerats eller på annat sätt gjorts tillgängliga på den åtalades hemsida. Iställer finns verket endast tillgängligt via den nätadress som tillhör Canal Plus. Alltså är paragrafen inte alls relevant i domen.
46 § En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att
1. framställa exemplar av upptagningen, och
2. göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.
Denna paragraf handlar om producenträtten. Den hade varit relevant om den åtalade kopierat videoströmmen. Det gjorde han inte. Alltså har Canal Plus ensamt förfogat över möjligheten att göra upptagningen tillgängligt för allmänheten.
MEN de har gjort det på ett klumpigt och inte särskilt smart sätt med tanke på deras önskan om att få betalt från varje dator där upptagningen visas. Den som vill ta betalt får helt enkelt ta ansvar för att det tekniskt inte går att titta om man inte betalt. T ex genom att skydda sändningen med kryptering så att varje ström bara kan tittas på i en dator i taget. Sådana skydd klarar andra, men uppenbarligen inte Canal Plus vid den här tidpunkten.
Men det är orimligt att en person ska straffas för att Canal Plus inte är kompetenta rent tekniskt.
©Tomas Carlsson 2010-11-15
Jag har 2011-09-01 utvecklat resenomanget i inlägget Jämför webben med luften
