_DSC9766

Få Mera Fakta Nu

Tankar från frilansjournalist Tomas Carlsson.
Tankarna kan beröra alla fyra verksamhetsgrenarna Journalistik, Utbildning, Foto eller Formgivning.
Teknik är min tydligaste inriktning, men jag fokuserar även på musik, människor, mat, konsument, samhälle, myndighet, osv.
Via kategorierna, sök eller etiketterna hittar du de inlägg som intresserar just dig.

Sponsor

Se mina foton

ArtPix

Kategorier

Intressant hemanvändning av radioetiketter

När jag läser Sporrings blogginlägg om hur han med mobilen och RFID-etiketter håller reda på vad han har i lådor i sitt förråd blir jag mycket inspirerad. Han har en telefon som klarar av tekniken NFC (near field communication) och har köpt ett antal etiketter. Dessa etiketter har sedan kopplats till anteckningar i Evernote, som han också kommer åt från mobilen via Evernotes app.

Men jag blir såklar inte lika glad när jag ser att Apple inte finns med i listan över enheter som har eller snart kommer att vara klara för NFC. Även om det ryktas att kommande Iphones kanske kommer att klara NFC finns det inget officiellt ställningstagande från Apple.

Själv skulle jag kunna tänka mig att plantera lite rfid-etiketter i trädgården och koppla dem till skötselråd för respektive växtsort. Det är något jag får gå och slå upp varje gång, eftersom jag saknar gröna fingrar, men skulle vilja ha.

© Tomas Carlsson

Jag skrev ett brev till Google…

Emellanåt skriver jag till Google och föreslår förbättringar. Och nästan allt har genomförts. Kors i taket
Nu senast skrev jag och tyckte att det skulle gå att välja Label redan när man skriver ett meddelande i Gmail.
Orsaken är att det automatiskt lagras i rätt mapp och när man får svar har det redan rätt label. Då räcker det med att trycka på arkivknappen för att få det att försvinna från inboxen och istället hamna t ex i:

  • Kunder / <kundens namn>

Det är arbetsbesparande för min del i alla fall, jag som ibland glömmer att ”lejbla” breven när svaret kommer och då får för mycket liggande i inboxen.

© Tomas Carlsson

PS. Några tidigare förslag från mig som genomförts är:

  • Textlängdsberäkning av markerat stycke i Google Docs (och inte bara hela texten).
  • Visning av texten enbart i WYSIGWY-läge i Google Docs (allt annat är meningslöst).
  • Tydlig marginalmarkering i Google Docs

Dessa tre ändringar tycker jag förvandlade Googles ordbehandlare från ”en rolig grej” till något jag kan använda varje dag istället för Microsoft Office.

PS2. Microsoft har fått samma förslag, men inte visat något intresse.

 PS3. Vem är jag att tro att de inte tänkt på detta innan och att det kanske redan fanns i planerna? Fast det är såklart inte lika roligt att tänka så. Någon check för mitt bidrag har jag dock inte fått…

Koll på matpriserna med app

 

Jag kollar igenom reklambladen från livsmedelsaffärerna för att se om några av mina favoritvaror säljs extra billigt. Det slipper jag nu. Senast igår när jag behövde blandfärs. Då såg jag direkt vilken butik som just nu erbjöd det bästa priset. Eftersom jag köpte tre kilo sparade jag 60 kronor.

Matpriskollen är en tjänst som listar alla extraerbjudande i butikerna som finns där jag bor. Det verkar som om de som sköter tjänsten verkligen håller sig uppdaterade. Tjänsten finns också som app för Iphone.

När jag hittar en vara kan jag enkelt lägga till den till en inköpslista. Denna lista kan jag sedan bygga ut med ytterligare varor jag behöver köpa. Listan går dessutom att maila iväg om det är någon annan i familjen som sköter inköpen. Tyvärr sparas inte inköpslistorna så att man kan gå tillbaka och se vad man fick betala förra gången för varan.

Det finns också en matchningsfunktion i appen. Där kan jag lägga i de varor jag är särskilt intresserad av. Då matchas dessa mot erbjudanden i de butiker jag valt ut som favoriter. Jag brukar till exempel bunkra upp entrecote i frysen inför grillsäsongen.  Bättre att köpa 10 kg för 79 kronor kilot, än att köpa för 150 kronor kilot en stressig fredag inför lördagsgrillningen. Dock ser jag att t ex lax som finns som extrapris just nu, inte funkar med matchningsfunktionen. Det är synd, men grundfunktionerna är ändå tillräckligt bra.

På webbplatsen finns en särskild kategori för vanliga kuponger man kan skriva ut och ta med till affären. Hittills har det dock inte varit några attraktiva erbjudande där. Dessutom förtar det lite av tjänsten huvudidé, nämligen att spara på papper. Kupongerna borde ligga i appen så att man kan visa upp dem i affären på sin smartphone, kanske kombinerat med en streckkod.

Bra vidareutveckling vore att koppla appen till ens ICA-kort eller Med Mera-kort. Då kan jag i affären kolla saldot på mina kort. Eller kolla historiken – vad var det nu igen jag fick betala för burktomaterna förra veckan.

Pirate copies of old Kinks vinyls

Due to ridiculous high prices on old scratchy Kinks vinyls Asian piraters are plagiating them for sell on ebay.
To make them authentic the scratches and hiss are embedded. Certain hard-to-get recordings ar copied from later digital remasters and then pressed with an overlay filter, where scratches from other vinyls are extracted, and then applicated on the otherwise perfect pressing matris.
– It is easy for us to detect those false originals with an analyze of the vinyl with the carbon-14 method. The labels and covers are harder to detect since the pirates seams to make the paper look older than it is with help of water, owens and strong lights, says Evad Seivad, a CIA-agent placed in China.
The Fed Agent says it is also to some help that the band name is misspelled ”Kniks” on the labels.

Appen för alla rättare

Snurra och väl kategori

Visst retar vi väl oss på lite slarv här och där i kommunen? Eller när någon saboterat eller klottrat. Appen Fixa Till är tänkt att lösa detta problem genom att göra det lättare att rapportera till en kommun när något behöver rättas till.

Vi blir alltså alla ”rättare” som kan hjälpa myndigheten att hålla ordning,

Funktionen är enkel. Efter att du startat appen tar du ett foto. Därefter får du välja kategori, t ex ”klotter”. I nästa steg kan du skriva en kommentar och sedan skicka. Meddelandet går till app-tillverkaren Intergraph. Där analyseras GPS-data för bilden varefter den skickas till ansvarig kommun.

Tillverkaren hoppas kunna tjäna pengar genom att kommunerna i förlängningen vill betala för att få in uppgifterna på andra sätt än via mail. Man kan naturligtvis också spekulera i att det efter ett tag uppstår en databas som kan säljas till entreprenörer som fixar en viss vanlig typ av rapporterade problem.

Kostar: gratis
Finns för: Iphone och Android

 

Ipad, iPad, ipAd eller ipaD?

Företag väljer ibland att marknadsföra företagsnamn eller produktnamn med versalisering av andra tecken än begynnelsebokstaven. ”MoDo” är ett klassiskt exempel.

Det är noga undersökt och allmänt erkänt att ju fler stora bokstäver, versaler, ett ord innehåller, desto mera stoppar det upp läsningen och förståelsen av texten. Orsaken är att ordbilderna blir mera otydliga. Man ska också ha klart för sig att större andel av befolkningen än vad man tror har läsproblem eller problem med abstraktioner (olika siffror finns men uppåt 25 procent är möjligt). Det gör det än viktigare att texter riktade mot allmänheten är designade efter största möjliga tillgänglighet.

Möjligheterna att leka med tecken är oändliga och det är omöjligt att förutspå alla tänkbara varianter som framtiden bär med sig. Därför finns det rekommendationer att följa om hur man i löpande text hanterar ord som läses som ett helt ord, men skrives som om det var flera ord. Istället för mellanslag har då ofta en versal bokstav klämts in. Exempel: AstraZeneca, iPad. Skrives Astra Zeneca respektive Ipad.

Det kallas normalisering och syftar till att göra det så enkelt som möjligt att läsa. Det ska också vara så enkelt som möjligt att hantera nya skrivkombinationer som dyker upp. Ta exempelvis bokstäverna ipad. I början av en mening ska det vara stor bokstav – något undantag från det finns inte. Ska ordet i början av en mening då skrivas IPad? Det behöver man inte ta ställning till om man följer rekommendationerna för normalisering. Ipad är ett produktnamn och skrivs med stor begynnelsebokstav. Punkt.

Genom åren har jag deltagit i otaliga diskussioner där det hävdats att om företaget bestämt sig för att kommunicera sitt namn eller produktnamn på ett visst sätt, så måste pressen också återge det så. Det finns till och med de som hävdar att det skulle vara ett brott mot varumärkeslagen att återge ett företags- eller produktnamn på annat sätt än vad varumärkesägaren använder i sin kommunikation. Inget kan vara mer fel.

Nu kan man nog vara helt säker på att om det fanns en lag som tvingade de som använder det fria ordet att skriva sina ord med en viss kombination av versaler och gemener, så hade de stora företagasjättarna sedan länge utnyttjat denna möjlighet och stämt tidning efter tidning. Så har inte skett.

Bara för att klarlägga saken från ett annat perspektiv bad jag en bekant att motivera det hela ur ett juridiskt perspektiv. Så här säger Daniel Westman, duktig jurist som är anställd på institutet för rättsinformatik på Stockholms universitet:

”Skälen för att inte reglera hur en tidning benämner ett varumärke är att detta skulle utgöra en begränsning av yttrandefriheten. Utan uttryckligt stöd i TF och YGL får sådan begränsningar bara göras för rent kommersiella yttranden.”

TF står för Tryckfrihetsförordningen och YGL för Yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är övergripande lagar, grundlagar, som gäller framför andra lagar i de flesta fall. Dessa lagar får inte heller ändras hur som helst.

Trösten för ivrarna som vill bestämma hur andra skriver, är att var och en får göra som den vill. Det finns redaktioner som i sin språkpolicy bestämt att inte följa rekommendationerna.

Personligen kan jag tycka att de företag som väljer att frångå vanliga skrivregler i sin kommunikation av namn skapar onödiga problem. Varför kommunicera BAGARENiMJÖLBY när man därigenom starkt begränsar antalet personer som kan få klart för sig hur gott bröd de bakar?

© Tomas Carlsson

För övrigt: Det finns människor i Sverige som heter Pad. ”I, Pad”, kan de skriva som titel på sin biografi på engelska…  (jmf: I, Claudius)

Uppdatering: Mikael Winterkvist har också skrivit om ämnet i artikeln Språk och produktnamn.

 

 


OCR enklare med Igiro-appen

Jag har länge letat efter ett sätta att slippa

knappa in räkningarnas OCR-nummer när jag betalar via bank på internet. Jag gillar inte heller e-faktura, så länge de inte kan skicka ett mail när en ny faktura kommit in.

Då hittade jag ios-appen Igiro, som jag lagt in i min Iphone. Med den kan jag skanna in kontonummer, belopp och ocr-nummer.

Tyvärr funkar det bara på de siffror som står längst ned på en betalningsavi. En faktura utan avi går alltså inte att skanna in.

Det blir också krångel om beloppet inte är ifyllt med maskintext längst ned, som t ex på min Mastercard-räkning, där jag själv får välja hur mycket jag vill betala in. Så fort den skannat kontonumret, tar det stopp. Appen vägrar sedan skanna in ocr-numret så länge inget belopp kommit in.

En annan nackdel är att appen kräver en plug-in som bara finns för Firefox webbläsare. Jag använder för det mesta Google Chrome nu och vill inte gärna starta Firefox i onödan (tar lång tid, segt).

Det går inte heller att skanna in senaste betalningsdag, men utvecklaren uppger att de jobbar på att lösa det.

Appen fungerar som en server som webbläsaren ansluter till via ditt trådlösa nätverk. När den väl skannar, så sker allt blixtsnabbt. De gånger det inte fungerar så saknar man ett felmeddelande.

Med tanke på bristerna i programmet så är 22 kronor relativt dyrt (jämfört med andra mycket mer välfungerande appar för bara sju kronor). Om appen kundes fås att fungera på i stort sett alla räkningar, är den värd mer än 22 kronor, enligt min mening.

©Tomas Carlsson

Råstam gav hopp om journalistiken

Få journalister har gjort sådant avtryck och intryck som Hannes Råstam. Nu är han död, alldeles för tidigt.

Jag minns på ett seminarie hos Grävande Journalister i Göteborg när Janne Josefsson berättade om hur Råstam arbetade. Josefsson belyste att få kolleger verkligen satte sig och läste en utredning på 1000 sidor, från pärm till pärm, och i en intervjusituation kunde rätta intervjupersonen och hänvisa till vilken sida i utredningen det stod på. Det tyder på en extraordinär begåvning som man nog måste vara född med.

Jag har samtalat med Råstam vid några tillfällen – främst om musik (Hannes var skicklig basist), men även journalistik. Ödmjukhet och ärlighet, inte minst mot sig själv, är de egenskaper jag fäste mig mest vid. Sedan har var och en kunnat se med vilken enorm vilja och noggrannhet han researchat och presenterat reportage i fall som tidigare betraktats som mer eller mindre ”hopplösa” att undersöka rent journalistiskt.

Hannes Råstam har kunnat jobba i en miljö som gett tillgång till stora resurser, men har också själv lagt ned långt mycket mera energi än vad man kan vänta sig av en enda människa.

Han gav hopp om journalistiken och stod för något som bit för bit raderas ut på redaktion efter redaktion i den nya tid av snuttifiering, historielöshet, sociala medie-förförelse som kännetecknar journalistdebatten idag. Det är som om det inte längre finns någon förståelse för vad journalistik är – och att det tar tid och kostar pengar/resurser. Det finns nästan inga miljöer kvar som ger utrymme för journalister med liknande talanger som Hannes Råstam hade. Det är en sorg i sig.

Man kan hoppas att Hannes Råstams avtryck inom yrket är tillräckligt starkt för att leva kvar och påminna om hur det är hantverket och inte kanalerna, som är avgörande för god journalistik.

Tillägg: Magasinet filter har lagt ut sitt stora Hannes Råstam-porträtt från i höstas på sin webbplats.

©Tomas Carlsson

 

Fel om restaurangmoms i DN

Dagens Nyheter, dn.se, skriver idag om att restauranger ”Behåller priserna trots sänkt moms”.

Bakgrund: Restaurangerna har fått sänkt moms från 25 procent till 12 procent, för de maträtter de säljer.

En sådan sänkning, innebär med bibehåller nettopris, att utpriset minskar med drygt 10 procent.

Om en restaurang minskar momssatsen i sina kassaapparater ger det omedelbart utslag på utpriset. Om en dagens lunch ska kosta netto 66:70 kronor, blir det med den gamla momsen på 25 procent 80 kronor. Med 12 procents moms blir det istället. 74:70 kronor.

I själva verket har de restauranger som inte sänkt sina utpriser istället höjt nettopriset på sina rätter. Eftersom momsen är ett nollsummespel för företag innebär det att deras vinst ökar, vilket gynnar ägaren som då tjänar mera pengar. DN missade att skriva att priserna i själva verket höjts.

Regeringens syfte med sänkningen var att få ned priserna och genom ökad besöksfrekvens gynna sysselsättningen för ungdomar. För gemene man kan det te sig självklart att det för en restaurangägare kan förefalla lockande att istället öka sin vinst.

Ett annat problem som inträffar är därför att skattesänkningen inte gäller sprit, vin eller starköl. Därför måste de restauranger som erbjuder ”paketpris”, t ex, pizza+starköl 89 kronor, behålla den höga momsen på paketet. Men om de delar upp varorna var för sig, kan de sänka pizzapriset. Det blir svårt att hålla koll på vilka pizzor som ska säljas med 12 procents moms och vilka som ska ha 25 procents moms.

En anledning till att det kanske finns motstånd mot att sänka utpriset är alla pristavlor och menyer som redan är upptryckta. För restaurangägaren innebär det en betydande engångskostnad att sänka priset rakt över och ändra i allt sitt skylt- och tryckmaterial.

© Tomas Carlsson

Svensk media misslyckas i Etiopien

Det brister i rapporteringen från Etiopien och fallet med de två fängslade svenska journalisterna Schibbye och Persson. Nästan alla artiklar, all rapportering, tar ställning utan att undersöka. Eller åtminstone presentera uppgifter som resultat av undersökningar.

Jag vet av erfarenhet att mycket utlandsrapportering grundar sig på läsning av andra medier och ett eget hopkok, så kallad rewrite, av den typen av fynd. Mycket lite grundar sig på traditionella journalistiska arbetsmetoder – själv kontakta källor, göra faktakontroll, sålla bort osäkra uppgifter, osv.

Men om man använder samma metod, så går det att sammanfatta förutsättningarna så här:

  • Etiopien är ett land i krig
  • Den ena gruppen kallar den andra för terrorister
  • Den andra gruppen kallar den första för diktatorsregim
  • Konflikten har sitt ursprung ända tillbaka till 1977 och kriget om Ogaden. Detta i sin tur är ett resultat av kalla kriget och västmakternas inblandning i området.
  • En betydelsefull ingrediens är kampen om makten över de olje- och gasfyndigheter som finns i Ogaden.

I detta är det helt omöjligt att ta ställning utan att ha gjort åratal av undersökningar och research. Därför är det inte heller möjligt att avgöra vad som är sanning i benämningarna terrorist och diktator.

Men det borde gå att undersöka, analysera och rapportera om de uppgifter som förekommit vad gäller svenskarna:

  • Vad hände i London när de mötte ledare för gerillan?
  • Varför förekommer det vid olika tider olika uppgifter om vad svenskarna skulle göra i Etiopien?
  • Varför dröjde det innan någon inom svenska medier ville kännas vid de två svenskarnas möjligt journalistiska ambitioner i området?
  • Varför saknas uppgifter som kan bekräfta svenskarnas förklaring till bilderna där de poserar med vapen?
  • Vilket ställningstagande har de båda journalisterna gjort innan de bestämt sig för att undersöka och rapportera?

Det är för många krokiga frågetecken och för få utropstecken i den rapportering jag ser. En rapportering som jag bedömer som mera affekterad än behäftad med objektiva ambitioner.

Frånvaro av uppgifter brukar betyda att de antingen inte finns eller att de är bortvalda för att de inte passar in i mönstret om man valt sida i sin vinkel.

I utländska medier finns en betydligt större spridning på infallsvinklar i det här fallet. Jag har bland annat läst uppgiften att det kan ge fyra års fängelse att olovligt ta sig in i landet. Den uppgifter har jag inte sett i svenska medier.

På flera håll i världen framförs åsikten att ”hur hade ni i Sverige reagerat om ett par afrikaner tog sig in i ert land med hjälp av väpnade motståndare till regimen och som också vid gripandet besköt de nationella trupperna?”

Man kan inte heller räkna med att ett land i krig följer traditionell etik och moral. Det är alltså förenat med stor fara att sätta sig i en position där ett sådant lands makt kan skaffa sig kontroll över dig.

Många journalister världen över gör och har gjort beundransvärda risktagningar för att rapportera om det de anser angeläget. De har också varit medvetna om att de i yrket har haft fiender av det slag som inte drar sig för att bruka våld. En hel del sådana journalister har också dött under sitt arbete. Det är en konsekvens man får räkna med, ungefär på samma sätt som de som stiger Mount Everest känner till att även de allra mest förberedda och skickliga klättrar avlidit av den utmaning de gett sig i kast med.

Slutligen, det är mycket olyckligt, och för familjerna tragiskt, att de båda svenskarna fängslats. Frågan är hur mycket av frågeställningarna ovan som tål att besvaras medan de båda befinner sig i Etiopiskt förvar.

Min slutsats är att härifrån Sverige kan vi i stort sett inte veta någonting, eftersom den undersökande journalistiken lyser med sin frånvaro.

Uppdatering 2012-01-10: Svenskarna ansöker om nåd idag. Det innebär att de måste erkänna brotten de dömts för och be om ursäkt. 

© Tomas Carlsson